Så är det oktober igen

Oktober åter igen. Mörkret sänker sig sakta över jorden. Himlen gråter om natten och jag har varit så trött ett längre tag. Låg vaken länge i natt och kunde inte sova, tänkte på när jag var liten och mamma dött och jag stod i regnet och grät över att hon blev blöt i himlen. Känslan som plötsligt i natten förklarar kanske varför jag just nu också känner mig ensammast i världen. 

Jag vet att jag inte är ensam men känslan att kämpa för sin rätt att inte orka mer själv. Ja den är svår. Att bråka med försäkringskassan tär på den lilla energi jag har. Batteriet man inte kan ladda längre och som dör av uttömmandets kamp. Att jobba 4 tim, resa 1 timme och allt däromkring med hygien, frukost mm. Huhållsarbetet som låter dammtussar vila som tofflor när man går... ja orken... kontra vilja... den är svår.

Nå träffade dr igen igår och får ju aldrig fram allt. Tiden är kort och hjärnan står still. Huvudvärken är spänningshuvudvärk så jo nån hjärntumör är det inte och det visste jag. Nacken med sin artros gör spänningarna också och ja medicin igen som jag inte tål.. men ska pröva så får vi se hur det går denna gång. Får se om försäkringskassan godkänner min sjukskrivning igen på ett halvår. Eller om jag får avslag på både den och sjukersättningen som ligger och väntar på avslaget man förslagit.

Tycker så synd om de handläggare som ska avslå de sjuka som verkligen behöver ett annat regeringsbeslut för att kunna jobba i en verksamhet som kräver okänsliga beslut och som överbelastar sin personal att välja att sluta arbeta där och gå ut i andra verksamheter för att man inte orkar vara omänskliga längre. Sveriges försäkringskassa kommer att fallera utan sina medarbetare och vi sjuka hamnar återigen i kläm....

Nå jag kämpar på hur länge vet jag inte.. sinande krafter gör sitt så småningom.. en dag i taget. 

Sjuk flera ggr sista månaden, halsont,covid-19 test och magproblem. Nå som vanligt min ”normala” influensa känsla och ingen covid... magproblem som tecken på överbelastning som gått över för nu... idag är en ny dag och blåmärket efter tandläkaren på kinden från förr förra v har bleknat snart så resten av gårdagen bleknar så småningom. Att läkaren jag träffade inte är där nästa gång uppfattar jag svagt och orkar inte bry mig längre... rehabkoordinatorn skulle höra av sig så avvaktar innan jag ev byter vårdcentral.

 

Nu...Ser jag fram emot helgen som jag vet kommer att dränera mig men jag tar det så gärna nu. Jag hoppas att den ger mig lite energi och kärlek också. 

Berättar mer sen om den. Nu väntar en onsdag med gråmulen himmel och arbete igen..

Ta hand om er❤️