Sista dagen

Fantastiska dagar här i paradiset. Idag är sista dagen innan hemfärd och jobb igen. Lyssnat på vågskvalpet och gottat mig i solen och kände en sorg över livet trots den fantastiska stunden. 

Bilden är från vår resa till västkusten. Besökte först sonen och hans sambo i Linköping. Mys på hög nivå. Sen gick färden mot Malexander och minnesplatsen över de poliser som blev nedmejade för 20 år sen. Regelrätt avrättade var ordet mojen använde. Så vidare mot Fegen, Ullared, Halmstad, Tylösand och sist landade vi i Falkenberg för lunch och vidare mot Åsa och en liten gård för övernattning. Många intryck och var rätt trött då jag la mej i hängmattan på bilden. 

Onsdagsmorgonen blev tidig för vidare avfärd mot Mölndal och läkarbesöket på privatkliniken jag bokat tid hos. Specialister på Fibro och ME/CFS. Efter en och en halv timme hos läkaren fick jag diagnosen klargjord. Fibromyalgi och lindrig ME/CFS. Självklart kan man fråga sig varför man ville åka dit och få den diagnosen!? Jo för att kunna hantera sitt liv på ett annat sätt eftersom det skiljer sig från alla läkarråd jag fått hittills. Skönt också att veta att jag inte är knäpp i huvudet och ska äta antidepressiva för att göra mer saker som förvärrar mitt mående. Att vila och vara aktiv i rätt dos. Skönt också att träffa en dr som förstod de symptom jag inte fått förståelse för tidigare. 

Sorg? Självklart är jag både ledsen och rädd, rädd för att försämras och sorgesam över min förmåga som inte finns som förr. Samtidigt får jag söka acceptans för att minska och vara glad för det jag orkar istället. 

Svårast är att be om hjälp att belasta andra med att inte orka vara med i alla sammanhang som andra vill vara med på. Att vara rädd för att bli för tråkig. Osocial pga sjukdommen som förvärras vid överansträngning som man inte alla gånger vet vad som orsakat den. Att lära sig hantera livet annorlunda. Vart kommer det ifrån den kroniska situationen frågade någon? Ja finns fler orsaker. Min är oklar tycker jag men kombo av långvarig stress/utmattning mm... kanske. Spelar ingen roll nu. Hanteringen av livet är viktigare. Svårare för mig att förklara för omgivningen och hantera andras tyckande och tänkande och förståelse för att man ser frisk ut fast njae...är sjuk på ett sätt som är osynligt på många sätt. Dessutom är jag bra på att dölja mig bakom olika masker 😔. 

Nå det var sommarens långa resa och nu återstår att hantera livet efter detta. Min livsresa fortsätter men på ett annat sätt, hur vet jag inte riktigt än. Ta hand om er,ni som ev kikar in här....livet är förunderligt i all sin form, viktigt? Ja men vad är viktigt för dig? Tjingeling