50 år

I torsdags avslutade Mojen jobblivet efter vad vi kom fram till 50 år av yrkesverksamma år. Jisses så länge tänkte jag. En hel del erfarenhet och kunskap som försvann där från yrkeslivet. Pensionär och ett nytt liv med nytt innehåll öppnar sig för honom. Tänker att det är ovant och märkligt att släppa sina rutiner efter alla år. 

Jag som tidvis varit arbetssökande och sjukskriven har ju kanske en annan erfarenhet ändå av just tid då man inte är yrkesverksam. Ingen erfarenhet av pensionering dock, men en längtan efter friheten att leva ett annat liv än äta sova och jobba dock. Den tiden kommer hoppas jag för mig också och tills dess får jag ta en dag i taget. Hade min kropp varit okej så hade det varit enklare.Glädjande nog är den inte dödligt sjuk som andras kroppar i min omgivning. Eller svårt sjuk.En viss försiktighet krävs ändå för att bygga en hållbar vardag med min kropp och knopp dock.

Mojen får också hitta sin vardag i vårt liv, en ny tid och förhoppningen är att han får många fina dagar i sin nya roll som pensionär.

En dag i taget😊 Tjingeling och ta hand om er!