Midsommar

Då var midsommaren slut igen. Det var ingen skillnad i år, kallt och lite regnstänk. Vi samlades i Klitten till släktsammankomsten i år..dock var uppslutningen inte så stor som förr. Trevligt ändå. God mat och trevligt umgänge. Jag slappnar av där och då kommer tröttheten också. Tyvärr... och så kommer grubblerierna farande...det är ingen bra tid maj juni har jag märkt. Psykiskt är det en depptid... även om jag inte vill så kommer tankarna smygande, tvivlet, tröttheten och oron inom mig. Funderar på hur jag ska komma ur det och få tillbaka gnistan igen... längtan som bor där långt inom mej, ensamheten som växer sig större än jag vill. 

Känslan av ensamhet som blir allt större och större fast jag inte är ensam alls. Svårt att försvara mig mot den och vet inte varför den kommer men den drar mig undan mer och mer... den är svår att släppa och svår att hantera. Att våga möta något annat istället för att isolera mig invärtes och känna mej oälskad och oönskad. Min sanning och min känsla just där och nu... jag vet att det inte är sant men kan inte koppla förnuft och känsla till det jag vet. Rent logiskt vet jag ju allt det där... 

Nå försöker släppa in annat och dra ner på ångesten. Gäller att träna på just det här just nu... en sak är bra och det är min koppling av vad som händer iaf. Då finns möjligheten att försöka åtfärda det.. 

Nu väntar en ny vecka med ny utmaning igen på jobbet ... Tjingeling..