Jag har haft så många fina upplevelser i år. Som ankomsten av ett nytt liv i juni. Älskad och så välkommen till oss. Mitt barnbarn.Hon som ler som mamma mot mig. Som ser rakt igenom mig. Och som påminner mig om att allt kommer igen i nya former....Sorgen efter mamma är enorm fortfarande men glädjen över barnbarnen är fortsatt större. Att få njuta av deras skratt, små armar som sträcker sig mot en i en kram. Deras små hyss....och deras likheter och olikheter, kärleken och äventyren som man missat med sina egna barn då man var mamma och hade ansvaret...
Är det något jag velat haft annorlunda i mitt liv är det närvaron med mina barn...den närvaro jag ser de trötta mammorna och papporna har mot mina barnbarn. Jag har också haft dem, men jag önskar de varit fler med mina barn. Så jag hoppas att få dem med barnbarnen i framtiden trots det långa avståndet.
Det som både var glädjande och jobbigt var beslutet av FK att inte fortsatt se mig som utmattad...jag började ju jobba 75 % i feb då jag fått erbjudande att jobba. Att jag jobbade över min kapacitet var de överens om FK och dr...men jag gick upp i tjänst i aug iaf och har lärt mig att begränsa mitt engagemang i mycket....att jag 1:a dec fick en fast tjänst var en stor glädje och trygghet. Jag vet att jag klarar jobbet, acccepterar att jag är där i dagsläget, och jobbar på, går hem och släpper allt och gör det jag vill...ansvarslöst arbete... nä inte alls med jag är klar när jag går hem, tiden där försöker jag göra så bra jag bara kan. Men jag begränsar mig i vad jag gör...det är det jag lärt mig under tiden hos psykologen. Den delen har varit bra, nu är också den tiden över. Psykologen är klar. Jag har fattat nya beslut utifrån våra samtal, och det är sköna beslut jag tagit.
Ett är att inte göra som alltid. Ett annat var att släppa pappa. Att göra ett avslut av honom. Vilket känns tråkigt men också skönt. Vi träffande honom innan resan till Fuertoventura i år. Kan ha varit 10 år sen eller mer sen vi sågs.Det är trist att inse hur lite jag betyder för honom, men nu vet jag. Och jag kan släppa letandet efter något som aldrig finns eller kommer att finnas. Han har gjort sina val.
Jag har även fått kontakt med min storasyster. Det har varit roligt att få veta hur hennes liv varit i jämförelse och inser att hon är i samma sits som jag fast hon vuxit upp med vår pappa. Släktforskningen gällande den sidan lägger jag ner nu. Ingen idé att ägna energi åt den biten längre.Får se om vi ska ses syster och jag eller hur det blir...det visar sig.
En trist sak i år var mammas systers död. Tänker att det var tragiskt. Dö ensam och ingen förtjänar det. Det positiva var att återfå kontakt med ” kusinen” ja egentligen min riktiga mammas kusin men ändå någon jag undrat över länge. Fick några pusselbitar till i mitt liv från honom. Glädjande. Träffade även mammas (mormors ) kusin i sommar och gick de snåriga stegens väg mot torpet där mamma var född 1924... G är släktens äldsta och fyller 90 snart och jag ska ringa honom tänkte jag...hoppas att han mår bra.
Jag fick egentid i stugan i sommar vilket var bra. Vi gjorde en massa förändringar där i form av en utbyggnad. Blev så bra. Ser fram emot fortsättningen och glädjer mig åt det. Har målat friggen och ska fortsätta nu när jag vet att jag får ta saker i lite små steg och att det löser sig med det mesta bara jag har tillit. Fortsätter att ta av timret och fixa till trallen😊
Även stugan i Klitten har haft sina förändringar i år och det blev ett fantastiskt fint kusinkalas i sommar för makens släkt. Nästa år har ett projekt där också på g. Vi ser fram emot det med spänning.
Jag kan bara säga att året gått rasande fort. Sonen har flyttat till ny lägenhet och blivit sambo. Så roligt. Döttrarna kämpar på i renoveringar och jag tror det blir fantastiskt bra till slut för dem alla. Är så stolt över dem. Bonusbarnen och bonusbarnbarnen mår också bra, livet rullar på för dem, vilket jag är ytterst tacksam för.
Nu återstår bara för mig att bli frisk igen från den infektion jag dragit på mej igen😔 inget ovanligt i juletid har jag märkt då jag tittar tillbaka genom åren, dock har jag inte haft feber så många dagar sen 1993... men det är som det är... önskar er alla ett magiskt 2018 må alla drömmar slå in och hoppas ni får allt ni önskar er🌹💫❤️
Minns det som är viktigt. Lev livet. Älska den dag du får. Ha Modet att våga. Ge inte upp.Du är fantastisk🌹
Tjingling😙
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar