Så

Var jag igång. Heltid igen. Dagen gick fort, kroppen trött och acceptans av just det gör att det blir enklare. Att fokusera på det jag inte kan förändra utan bara acceptera gör det lättare. Tacksam över att kroppen inte skriker stop utan är vänlig och bär mig genom dagen. Inser att de runt mig är mer stressade och gör samma fel som jag så kände mej rätt ok ändå just då.

Ingen är felfri vilket känns skönt just nu. Jag behöver inte ha skuld över att jag inte klarar jobbet att boka patienter, även om chefens syrliga kommentar tog då hon kommenterade det faktum att jag sagt nej till att göra det.... ungdomarna brevid mig i går påminner mig om mig själv i deras ålder... trist jobb att putsa glas sa en.. ja visst så kan man se saken. Men man kan också se saken så att jag har ngt att göra som är till nytta för någon annan. 

Och att jag är i läget att för mig är det ngt jag kan klara av. Om alla ska jaga "fina" jobb, då skulle världen inte fungera. Får lön för att utföra mina sysslor inte för att bränna ut mej... livet går inte i repris...kroppen en förbrukningsvara om vi inte vårdar den rätt så den håller ett tag till. Hjärnan försöker läka ihop iaf... har svårt att hitta orden men jag tränar...en dag i taget och fk hörde av sig med tips igår vilket var bra för mig. En positiv sak till just nu... man ska slåss när man kan vinna och ägna energin till rätt saker. Dvs inte stånga huvudet i väggen när det inte går att komma igenom..Tjingeling