101010

Idag är det 6 år sen vi vigdes i det lilla kapellet i höstsolen. Livet har varit både upp och ner sen den dagen men jag har aldrig ångrat att jag gav mitt hjärta och löftet till mannen som stod där vid min sida den dagen. Tvärtom är jag otroligt tacksam för att han finns där vid min sida i ur och skur. Han är min klippa när stormarna dragit förbi.Han är mitt solsken när hösten virvlar in. Han är min glädje då dagarna är trista och humöret inte är på topp. Han älskar mig och låter mig vara den jag är. Han är kärlek ❤️

Höstbilden jag tog i går symboliserar den okända grind man måste våga öppna ibland för att komma till något nytt även om det kan kännas skrämmande och svårt att kliva igenom... men jag vågade och nu vet jag att det är spännande att öppna grindar  på okänd mark😊