hur timmarna flyger sin väg. Förra helgen var vi på dop för Lillmyran, och tänk vad de växer fort!! Jag hinner inte med.... Hälsade på hos mamma som vi för övrigt tog med oss upp till dopet. Det var ett fantastiskt vackert väder och ja, sen var dopet, kaffet och allt oerhört bra och trevligt. Vi kom hem med en mycket trött mamma. Många intryck och tankar säkert. Iaf så försökte jag fotografera dopet, och blev missnöjd när jag kom hem utifrån att många bilder inte alls blev bra och funderar på varför det blir så...om kameran är trasig eller om objektiven är kassa, eller om det är skit bakom kameran...har provat den och ja, ska fotografera ett tag till så får vi se vad jag gör. Klart bra hade ju varit ett ljusstarkt objektiv men ja...pengar pengar....
Apropå pengar så fick jag förlängning av min tjänst till sista maj. Bra för mig känner jag. Får se vart jag ska vara bara. Men det löser sig. Tittade tillbaks på föregående års ångestfyllda dagar där jag inte trodde jag skulle få något jobb och tänker ja, det löste sig ändå. Sen en dag i taget verkar vara en bra ide just nu, utifrån livets hastiga svängar.Jag har för övrigt varit hes i 3 veckor nu och hittade en liten grej i gommen som irriterat mej ett tag så sa till tandläkaren då jag var där och han skickade en remiss till öron näsa hals, vilket är bra. Kan dom kolla varför jag är hes också på samma gång....Det är säkert inget allvarligt med gommen men bra att checka av iaf och ta bort så man slipper ha något som skaver när man sväljer.
I går hade vi bonusarna här med familjer. Det var en dag som jag inte visste hur vi skulle tackla..men ja det den gick bra. Ett år av saknad för dem är självklart, sorgen efter L har jag full förståelse för. Det är svårt för oss med, men på ett annat sätt. Åtminstone för mig. Jag känner mest att jag är ledsen för bonusarnas del och att där fattas en bit för dem. Men det är livet, det som vi inte vet så mycket om. Liksom de dagar som gått och de dagar som ligger framför oss. Februari har varit sorgens månad för både mej och andra. En månad där även sjukdom kantat min väg många år.
Nu är den månaden över och Mars har börjat och nu väntar nya dagar och ska göra mitt bästa med dem.
Så ta hand om er och vi hörs
Tjingeling
1 kommentar:
Trots allt jobbigt och många smärtsamma minnen så gör du allt för att blicka framåt - starkt av dig.
Skönt att du har jobb till maj och du ska se att det kommer mera. Hoppas det ordnar sig till det bästa också för Mojen - inte kul att så många blir drabbade på en ort där det inte finns så många andra jobb.
Skicka en kommentar