Och tog mamma till stugan för att äta surströmming som var hennes önskan. Inte min pga att magen inte pallar det, men det gick bra med magen tack och lov. Det var en fantastiskt skön dag med sol och värme. Mamma tog färdtjänst hem och jag for en snabb sväng till syster yster innan jag for till min fina x svägerska och vän I. Sov där och vi pratade länge och hade det trevligt. Tiden gick fort och det samtal vi hade fick mig att reflektera över min situation med mitt möte med läkaren.
I har ju känt mej i i snart 40 år, och hon ser saker ur ett annat perspektiv. Lyssnade på det hon sa om mig och såg också att det läkaren skrivit i sitt utlåtande tolkas på ett annat sätt än mitt. Han menade enligt I att mitt mående uppkommit genom ångest och att jag fått spänningstillstånd och värk av den. Det kunde jag förstå då I förklarade hur hon tänkte. Och när jag själv ser hur min uppväxt varit och hur min inre stress och otrygghet uppkommit av de facto att ständigt leva i omedveten stress att bli lämnad förstår jag det. Kroppen är omedvetet på väg, på flykt. Den kämpar ständigt med spåren i hjärnan. De spår som signalerar otrygghet fast jag idag lever i en trygg relation med Mojen innebär det inte att känsla och förnuft alltid kopplas ihop.
Det är en jättesorg i att förstå hur mitt liv sett ut och att min mamma är en så stor del i detta. Tyvärr. Jag som helt plötsligt förstår hur hon styrt mig i rädsla att göra som hon ville. Självklart tror jag inte att hon förstått vad hon gjort men det gör ont att se det. Att se sin älskade mamma bli något helt annorlunda. Hon älskar säkert mig och mina barn på sitt sätt men att förstå hur hon genom att skrämma upp dem och mig genom hot kändes minst sagt för djävligt...hon har ju lärt mig ett sätt som också gjort mer skada både mot mig själv och mina barn, och jag är glad åt att se det. Då kan jag göra något åt det. Så idag ska jag ringa hennes handläggare på kommun och prata om ytterligare insatser så jag slipper städa åtminstone. Jag vill ha tid till mina barn och kommande barnbarn istället och ha trevligt när jag hälsar på mamma inte flänga runt som en furie...min ångest kan ju minska av att jag vet att hon har det bra också. Och jag mår bättre. Det är iallafall saker jag kan höra något åt.
Tjingeling
2 kommentarer:
SKönt med en så klok gammal vän :-). Ibland behöver man hjälp att se.
Och bra att du tar ansvar över din situation och anlitar mer hjälp.
Kramar
Ensam är inte stark, även om man är just stark. Ta hjälp där det går och slit inte ihjäl dig. Ha heller inte samvetskval för att du ber om hjälp. Ibland måste man bara.
Kram!
Skicka en kommentar