Soliga dagar passerar

Och skogen har fått besök av mig ett par gånger. Ingen svamp tyvärr men älgflugorna gillar mej...inte jag dom kan jag säga...äckliga är dom. Såå får se om jag ska ut ngt nästa v eller inte. Det ska regna i morgon och då blir det en hemmadag...skönt....

När jag sitter och slösurfar på FB i kväll dyker en bild upp...ler lite utifrån att det är en hel del av det gamla " innegänget" från det jobb jag lämnat. Ler för att jag såg så tydligt första gången jag klev in på jobbet grupperingarna och känslan som infann sig. Och idag är inget förändrat....vi är en grupp som aldrig hörde till de andra i  " innegänget" och den gruppen var de som uteslöts och uteslutes fortfarande. Det pågick ett socialt mobbningsspel där jag i dag inte behöver vara delaktig i. Skönt nog kan jag bara kallt konstatera hur man olika vi tänker och handlar. Är inte förvånad över att jag aldrig kände mig hemma på min nya arbetsplats och i det sociala spelet, och är glad åt att jag inte behöver spela det längre. I'm free....att göra precis som jag vill :-) skönt....

Tjingeling

Svalde

Och tog mamma till stugan för att äta surströmming som var hennes önskan. Inte min pga att magen inte pallar det, men det gick bra med magen tack och lov. Det var en fantastiskt skön dag med sol och värme. Mamma tog färdtjänst hem och jag for en snabb sväng till syster yster innan jag for till min fina x svägerska och vän I. Sov där och vi pratade länge och hade det trevligt. Tiden gick fort och det samtal vi hade fick mig att reflektera över min situation med mitt möte med läkaren.

I har ju känt mej i i snart 40 år, och hon ser saker ur ett annat perspektiv. Lyssnade på det hon sa om mig och såg också att det läkaren skrivit i sitt utlåtande tolkas på ett annat sätt än mitt. Han menade enligt I att mitt mående uppkommit genom ångest och att jag fått spänningstillstånd och värk av den. Det kunde jag förstå då I förklarade hur hon tänkte. Och när jag själv ser hur min uppväxt varit och hur min inre stress och otrygghet uppkommit av de facto att ständigt leva i omedveten stress att bli lämnad förstår jag det. Kroppen är omedvetet på väg, på flykt. Den kämpar ständigt med spåren i hjärnan. De spår som signalerar otrygghet fast jag idag lever i en trygg relation med Mojen innebär det inte att känsla och förnuft alltid kopplas ihop.

Det är en jättesorg i att förstå hur mitt liv sett ut och att min mamma är en så stor del i detta. Tyvärr. Jag som helt plötsligt förstår hur hon styrt mig i rädsla att göra som hon ville. Självklart tror jag inte att hon förstått vad hon gjort men det gör ont att se det. Att se sin älskade mamma bli något helt annorlunda. Hon älskar säkert mig och mina barn på sitt sätt men att förstå hur hon genom att skrämma upp dem och mig genom hot kändes minst sagt för djävligt...hon har ju lärt mig ett sätt som också gjort mer skada både mot mig själv och mina barn, och jag är glad åt att se det. Då kan jag göra något åt det. Så idag ska jag ringa hennes handläggare på kommun och prata om ytterligare insatser så jag slipper städa åtminstone. Jag vill ha tid till mina barn och kommande barnbarn istället och ha trevligt när jag hälsar på mamma inte flänga runt som en furie...min ångest kan ju minska av att jag vet att hon har det bra också. Och jag mår bättre. Det är iallafall saker jag kan höra något åt.

Tjingeling

Längtan

Mojen blev kidnappad i går av sina kompisar...och hamnade i Edinburgh. Det blev Skottland trots allt för honom på 60 årsresa. Han har det bra och är så glad för hans skull..men saknar honom väldigt mycket. Vi har knappt setts innan han drog...så tur är väl det att jag saknar honom. 

Är hos mamma just nu. Jag vet att jag ska vara glad åt att hon finns men känner mej bara irriterad just nu på henne. Det är ångest att vara här och se hur livet förfaller och hennes ovilja till att ta in hjälp utifrån. Det stressar mig för allt hamnar på mina axlar. Mina önskemål blir inte prio ett utan hennes ego går först.Att hon ska flytta till en servicelägenhet bad hon mej aldrig mer att nämna idag för att hon blir så ledsen, jo jag förstår men om man inte kan klara sig utan hjälp är det ett problem. Det gör mig ledsen att det är så här. Orkar snart inte med mer och då blir hon helt enkelt tvungen att ta annan hjälp. Det värsta av allt är att hur mycket jag än gör för att hon ska ha det bra så är det ändå fel och inte tillräckligt. Skuld och bitterhet är vad som blir kvar inte kärlek och glädje. Det blir tungt att åka hit.

Idag blev allt kaos och tänkte åka härifrån. Men som vanligt låter jag mitt dåliga samvete styra mig och frågar mej hur mycket skit jag ska behöva ta? 

Imorgon är en ny dag och snart är den här helgen över. Trist att känna så men just i nuet är det inte kul att vara här. Jag hoppas att jag kan känna glädje igen över att jag har mamma kvar men just nu är den glädjen väldigt avlägsen.

Rehab

Är i Särna på uppföljning igen och har kämpat både fysiskt och psykiskt med mej själv ett par dagar. Insikter och handlingsplaner. Det har gått bra trots allt tycker jag och i morgon är det dags för hemfärd.

I helgen firade vi Mojen och  var ett härlig kalas med många skratt då hans barn visade sina humoristiska sidor på flera sätt. De hade satt ihop en film som de visade som fick alla att skratta gott. En tår i ögat kom på mig när jag förstod att Mojen och jag skulle resa till Barcelona med hela bomusfamiljen! Det var deras present till sin far. 6 dagar i ett hus som de hyrt där vi ska tillbringa dagar tillsammans. En otroligt fin gest och present. Är glad och tacksam för det! Mina barn var också med med respektive och deras närvaro var present nog, men de hade också fixat en fin whiskey och en sort han inte hade vilket var enormt roligt! Mojen var nöjd och jag med kvällen. Hoppas gästerna också uppskattade den.

Så hade vi fotografering på söndagen. Otroligt snällt av L tt ställa upp dagen efter. Det blev så lyckat. Dagarna flög iväg och kände hur mkt jag älskar min stora brokiga familj. Är tacksam över att ha den. Verkligen.  Nu åter till verkligheten...film väntar och önskar er en trevlig kväll!
Tjingeling

Brev 2

Var långt och läkaren förklarade mer hur mina prover låg. Han bad om ursäkt och hoppades att jag vill träffa honom igen. Tror inte det. Ska träffa min ordinarie läkare idag så får vi se. Har forfarande inget jobb, men ev kan det bli ngn timme snart. Smög mig in i min lokala garnaffär igår igen och provade att serva kunder och slå i. I kassan :-) trevlig. 

Nästa v ska jag till Särna igen i tre dagar..sen får vi se vad som händer. Innan dess så ska jag laga mat åt ca 30 personer i morgon är det fest och mina älskade kommer.ska bli sååå mysigt!

Så har lite att pyssla med idag...tjingeling