vill jag leva så här? Frågorna haglade i gårdagens Grays Anatomy och jag har också funderat på hur människor tar sina nära för givna....och konsekvenserna av när vardagen plöjer allt djupare spår i fårorna av dagen. Ja kanske borde vi vara mer rädda om varandra och göra varje dag till en lyxdag, fylld av värme och kärlek, leva dagen som den bästa just idag, inte förvänta oss att andra ska göra något, utan ta chansen att själva göra dagen som vi önskar att någon annan gör den...
kanske det låter trist och inte så bekräftande, men om vi försvinner i väntan på att någon "annan" ska göra vår dag så kanske vi vaknar upp och ser förvånande ut när vi väntar på något som aldrig kommer....och klart då blir besvikelsen stor....
nå...finns väl ingen bra lösning på förväntans problem mer än att kanske tänka...idag har jag möjlighet att skapa min egen förväntan istället för att vänta och bli besviken?Men vad vet jag....
Tjingeling
3 kommentarer:
Jag håller helt med dig.. att skapa lyckan själv.
Kramar från Liv
Haha, jag såg också Grey igår och fastnade även jag i tanken.
När jag mådde som sämst var mina tankar som hämtade ur scenen där Christina sitter på toaletten och tänker att detta är inte jag och att valen jag gjort inte gick att göra ogjorda.
Vem är jag? Man är summan av alla de människor som man mött i livet och som påverkat en.
Maria, livet är lätt att leva när man mår bra tyvärr är det också lättare att fokusera på sina egna förväntningar när man inte mår så bra och just tänka på om man gjort rätt val också. Du har rätt, man är summan av det som mött dig i livet och som påverkar dig till att bli den du blir med lite egna inslag av egen val där emellan.
Liv: kram tebax
Skicka en kommentar