Våren slår til

Och påsken har farit förbi. Vi tog det lugnt på skärtorsdagen och åkte till landet på fredagen. Trafiken var rätt ok och det kändes skönt att få till stugan inför säsongen. Skulle sätta in vattnet, vilket inte gick särskilt bra...en slang läckte rejält så vad gör man då? Ringer en vän som hjälper oss...jodå C fixade det åt oss och även om det blev en tillfällig lösning fick vi in vattnet! Vi blev också bjudna på en trevlig kväll hemma hos Syster Yster och C och promenerade hem till stjärnorna i den mörka vårnatten. Helt magiskt...

 Bäverfamiljen har sorg...någon smällde av ett ekande skott under kvällspromenaden tidigare under kvällen. Det är ett måste men inte speciellt kul...

Lördagen var intensiv hos mamma med påsklunch och nästan alla barn och så lille W som kom på besök och vann våra hjärtan..han är gudson till svärsonen och dottern . Han tillbringade ett par dagar med dem och fick följa med till mamma. Var totalt slut när vi åkte hem...blev mkt med disk mat och fixande...sen åt vi middag med I och innan tog jag tag i friggan för att göra plats för soffan vi ska hämta i Svall...för inför detta behövdes en säng tas ut och en bäddsoffa in i friggan ist. Behöver ju sovplatser för alla våra barn och dras familjer. Kvällen avslutades med tv efter trassel med mottagningen som vanligt....tack för den dåliga mottagningen Terracom...

Söndagen tillbringades i Sundsvall hos dottern som avlagt sin magister examen.God mat och många människor och fick en stund med sonen också. När vi kom hem gick jag ut och rev i rabatterna...behövde en stund för mig själv för i mitt inre var det en känslostorm av blandade känslor...var både ledsen och arg. Vissa dagar är tunga...både psykiskt och fysiskt och när kroppen inte vill blir allt ännu mer jobbigt.

Måndagen var strålande och vi åt årets första frukost vid sjön...så fint och harmoniskt..typiskt landet att alltid visa sin bästa sida då vi ska åka...

Tisdagen spenderade jag med H vi pärlade, åt lunch och hade det allmänt mysigt...lillasyster blev lite putt...men hon får komma själv en annan dag...

onsdagen ägnades åt jobbsökeriet och det är tufft och tungt...speciellt när man hör om folk som får jobb hur lätt som helst...det tär på mig tyvärr. Jag krymper dag för dag och det kräver oerhörd styrka att orka var dag nu.Men gör det jag kan för att förändra situationen...


Och nu ska jag väva en stund.....tjingeling