Frågan från vännen kom då hon klev in i bilen...jag svarade sanningsenligt och hon lyssnade. Det var tufft men skönt att hon lyssnade och inte gjorde som alla andra...säger att det löser sig. Det vet jag också men hur och när?
Nåväl vi hämtade de andra och resan upp till Särna gick fort och smärtfritt. Många tankar under gårdagen, mycket prat, och mycket lyssnande och idag har vi olösta funderingar att fortsätta med. Vaknade flera ggr i natt och pigg halv sex...onödigt utifrån vår test och vägning på morgonen som gör att vi kan sova till nu i princip. Igår hade vi avslappning, blodtryckskoll, vattengympa och allt känns i den ledbrutna kroppen idag. Kvällens arbete har surrat runt i knoppen i natt...mentalt är det skit tufft att fundera på hur och vad man säger men också om hur jag tänker i situationer jag vill ändra mitt beteende till något bättre. Det är inte alls självklart alla gånger.
Det är ju lätt att tänka att jag inte får jobb pga det, eller det eller det...och bli deppig för att jag inte har ett jobb att gå till. Inga arbetskollegor att prata med och få inspiration av till stordåd, inget att känna ett meningsfullt sammanhang med och vara till värde i. Då måste man leta de större sakerna att finna mening i istället. Fylla tomrummet som uppstår och acceptera sorgen i det som sker. Jag är inte värdelös och sysslolös. Jag är arbetsökande med hopp om att någon ska inse mitt värde i sin organisation och ge mig möjlighet att hjälpa dem att nå nya mål. Att få möjligheten till att vara en värdefull pusselbit hos dem som kollega och arbetstagare. Kanske en utopi, men en önskan iallafall om att det sker inom en snar framtid.
Nu är det dags för en ny dag...nya tankar och tänker...det löser sig på nått sätt...inte idag men en annan dag... Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar