En dag i taget just nu. Jag tycker att det varit tuffare än jag trott att bonusbarnens mamma dött. Förstår inte riktigt min reaktion men är glad att jag reagerar. Vi har pratat Mojen och jag en hel del kring situationen och det känns bra att vi kan det. Det har också satt igång tankarna på hur vi i framtiden själva vill göra kring arv och annat som blir komplicerat då vi båda har barn på varsitt håll. Därför bokade jag tid för rådgivning idag. Nästa v fick vi tid. Skönt nog är Mojen och jag överens om hur vi vill att det ska vara den dagen vi inte finns eller om en av oss dör förstås.
Veckan som gick var tuff på flera sätt utifrån. En massiv värk i kroppen och en påfallande trötthet. Förmodligen en reaktion på omväxling i väder och en stress över jobbsökandet. Har iaf varit till coachen och mer än att söka jobb kan jag ju inte göra just nu. På torsdag ska jag ha en provintervju igen, för att stärka mina svagheter i intervjusituationen....
Jag har också vävt en del, och kan ju vara en del träningsvärk med men jag rör mej också trots skavsår och tåont. Var på röntgen av tån och får se om det är hammartå eller benrester av något tåbrott då jag slagit i tån.
Nu ska jag åka till vävningen och se om jag kan göra några mattor
Tjingeling
1 kommentar:
Hej fina du,
Det är klart att såna saker kan vara tunga. Man påminns om sin egen dödlighet och hur man vill ha det. Smart förresten att kolla upp hur det fungerar och skönt att ni är överrens.. men också så har ju någon som är viktig för delar av din familj och kanske dig själv försvunnit.. Livpusslet rubbas lite.
Hoppas värken minskar och att det bara är träningsvärk efter vävning, det är bra träning egentligen..
Kramar från Liv
Skicka en kommentar