Idag är jag officiellt arbetslös, lösgjord och fri från jobbet jag haft i 9 år och 9 månader....det är en märklig känsla. Men det kommer att gå. En dag i taget. Det har varit väntat och det är lättare att bearbeta det väntade.
Det mest oväntade hände i går. Bonusbarnens mamma dog i går morse, oväntat, plötsligt var hon borta. Ingen såg det komma, ingen anade att hon mitt i sitt nya liv skulle dö. Hon som planerat livet, sitt nya jobb, att hon äntligen var frisk, hon som varit här och haft sportlov med sina barnbarn. Hon som fyllt 60 år precis och som visat mig respekt i sitt sätt att ta emot mig som en del av sin familj. Min mans exfru. Mina bonus barns mamma. En kvinna som jag kommer att minnas varje gång jag
ser den lilla L's skrattgropar vilka påmint mig om hennes likhet med sin mormor sen den dagen hon kom. Allt detta påminner mig om hur bräckligt livet är och hur tacksam jag är över mitt liv.
Vi tar en dag i taget nu, Mojen och jag för att ge stöd åt våra kära mitt i deras sorg...som även är vår sorg...
3 kommentarer:
Nämen usch beklagar sorgen.
Arbetslös....då tänker jag att livet har givit dig en chans att verkligen leva mitt i livet och göra det du vill.
Kram
Oj, förstår att det är tungt när sorgen oväntat kommer på besök när man minst anar.
Kramar från Liv som hoppas du finner din väg
En varm kramaomkram <3
Skicka en kommentar