att det gått längesen jag skrev något. Idag regnar det och är grått ute. Idag är jag bättre än i går. Har haft en gräslig hosta ett par dagar, svettningar som kan liknas vid sjöslag, och inte mått så himla bra ett par dagar. Jag tror att det är en blandning av div saker och en förkylning i botten. Men idag är en viktig dag för idag kommer jag att få se Brutus Östlings bilder och höra hur han tar sina fina bilder. Det blir kul tycker jag. Har också gjort en del förändringar hemma under veckan.
Sorterat ut jobb saker, försökt söka jobb, virkat en hel del har jag också gjort. Kikat på bra tv program har jag också gjort. Idag såg jag ett program om sorg, hur den påverkar oss och om hur enkelt det är att finnas som stöd när någon sörjer. Inte så enkelt kanske som det låter, men attans så viktigt.
När någon sörjer är det viktigt att våga finnas kvar, att envist bortse från sina egna floskler om att livet går vidare osv...för ingen kan föreställa sig någon annans sorg, eller bearbetningen för den delen. VI är olika, vi sörjer olika. Men alla måste få sörja tills dom orkar bryta sig loss, och där kan jag känna ett ansvar som medmänniska till någon som sörjer, att ge personen förutsättningen att komma loss i sorgen. Sorgen går inte bort, den blir annorlunda och den finns där på ett annat sätt.
Man kan i dessa dagar tänka på hur viktigt det är för oss att få möjlighet att vara i tanken på de döda just i Allhelgonatiden. Att få glädjas i sorgen och minnena som finns med de döda. För glädjen får också vara en del i det som är sorg. Glädjen över att jag fått möta den person jag sörjer. Glädjen över det berikande mötet, glädjen över den stund vi haft tillsammans just där och då. Alla människor dör, förr eller senare. Alla djur dör, förr eller senare. För mig är döden något vackert, något att möta trots att den gör ont.
För just där när någon dör, är stillheten och tystnaden något ofattbart vackert. Det är där ljuset möter mörker och mörker möter ljuset. I skimmer av liv möter vi skimmer av döden. Skimmer av kärlek och möte av ömhet. Sorgens ömhet, sorgens skimmer över livet som börjat någon annanstans. Nya världar tar vid. Vilka det vet vi förmodligen inte, tur nog. Vi ska nog inte veta allt här och nu, för en dag. Då vet vi. Men där är inte jag ännu, och förhoppningsvis dröjer det tills den dagen så jag hinner vara här och nu. Men också för att vara tacksam över att jag faktiskt kan vila i sorgen över dem som inte finns med mig längre, och att jag kan glädja mig vid tanken på att jag haft turen att möta just dem där och då.
Ja det blev kanske ett lite "tungt" inslag i vardagen detta med sorg, men ja, det är som livet, blandat emellanåt.
Nåväl, nu ska jag vila en stund så att jag orkar i kväll...Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar