10-10-10

Tänk vad det hänt mkt på dessa tre år. Jag har blivit av med jobbet, bytt bostad, sonen har eget boende, dottern är klar Affärsjurist snart, vi har varit på sagobröllop för stora dottern, vi har haft olyckor och sorger i familjen, mamma lever fortfarande, svärmor likaså. Hade någon frågat mig för 6 år sen om jag skulle varit gift och flyttat hade jag bara tittat på dom med skepsis. Ja vad har jag lärt mig då?

Att det alltid är för tidigt att ge upp sina drömmar, man måste våga tro på att tiden löser det mesta. Oavsett vad vi möter runt hörnet. Var dag har sitt budskap för oss att leva. Här och nu. Att byta karriär vid 53 års ålder kan vara en utmaning, att möta kärlek,sjukdom och död kan vara ännu större utmaningar. Men utan dessa ingrediensers sammansättning i våra liv är det inte något liv i min mening. Att känna att just jag klarar de utmaningar och glädjeämnen som kommer till mig i mitt liv. Att jag just får känna och uppleva livet som det är, med allt vad det kan innehålla.

Jag lyssnar på tv4 där de pratar om anknytningar och jag känner igen mig. Men jag har tagit tag i dem rädslor jag haft och bearbetat dem och är långt mycket tryggare i att jag kan hantera det som kommer till mig. Även sorg som varit svårt att klara av förr. Är oerhört glad över det liv jag till slut fått med kärlek, vänskap och familj. Jag känner mig lycklig....mitt i livet...på min 3:e bröllopsdag

Tjingeling