insikter

ibland faller alla bitar på plats, utan att man har försökt att lägga dom där...idag när jag åkte hem från jobbet blev jag plötsligt översvallad av känslor...lessen känslor, gladkänsla, mitt i ett slags kaos, bara av att insikten om att jag inte behöver kämpa för livet längre kom över mej....för det är så det är i mitt liv just nu, även om jag inte har full koll på saker varesig på jobbet eller hemma, dammråttorna ligger och lurar, blommorna ser lite vissna ut, det är lite rörigt hemma och på jobbet går det lite halvdant så behöver jag inte kämpa varje dag för att överleva som jag gjort länge....märkligt och ovan känsla...men fullt acceptabel...

jag var till min andra samtalskontakt idag på previa och inser att jag har en lång sträcka kvar i min rehabilitering, och det gör mig sorgsen, för jag har som jag skrev häromdagen lätt att falla tillbaks i mina tankar om att jag inte är tillräcklig, eller att jag inte duger som den jag är just nu....rent konkret vet jag att jag gör det, men känslomässigt är jag ännu i min gamla värld emellanåt, för det är den snuttefilt jag använder...haha...trodde inte att jag hade någon sån...så blev rätt förvånad idag när M använde just ordet "snuttefilt"...ett säkerhetsbeteende som jag inte var medveten om....att älta är mitt säkerhetsbeteende, att just också anse mig vara otillräcklig och misslyckad, även om jag lyckats och inte är så....men det är något vant att återvända till....

lite skepsis kring att utelämna mig så här i bloggen har jag också fått....mest för att jag tror att andra tycker illa om mig för det...men näe...jag tänkte inte sluta att skriva av den anledningen, folk får faktiskt tycka vad dom vill om mej och mina funderingar just nu....kände jag....kanske hjälper det någon en dag...just mina tankar om min utmattning och hur jag reagerar....M sa också att jag var på bättringsvägen, men att hon skulle bromsa min process lite eftersom hon ser och har erfarenhet av just likartade beteenden som jag använder mig av utåt, och jag kan lura den mest luttrade om jag vill med att jag inte alls är sjuk....för det sa M också att jag har till nackdel min friska utsida, och stora kroppshydda...jag ser både frisk och stark ut....vilket jag inte alls är i dagsläget, och i ärlighetens namn faktiskt inte varit de 4 sista åren heller....fast jag gett sken av att vilja vara frisk iaf....och ha en hjärna som greppar läget....den har nog faktiskt varit på vift i allafall ett par år...usch hemska tanke...

inte så att jag inte vetat vad jag gjort eller så, men just det att jag inte greppat fatt i mina kunskaper, tappat orden, letat informationen jag precis då behövt, reagerat på radio eller musik som blivit störande och för högt, jag har uppskattat att det varit tyst runt omkring mej, jag kunde inte ha radion på under arbetet t.ex.

Och jag fick verkligen kämpa för att förstå det jag skulle läsa på jobbet, och framförallt hur jag skulle göra det...ibland blomstrar det till idagsläget och jag hittar igen trådarna och jag kan lyssna på en skiva, eller ha lite ljud omkring mej, men blir fort trött när jag har mycket buller eller ska vara med i tankeverksamheter länge...uppskattar tystnaden och vilan nu.

nåväl, nu har M och jag pratat ihop oss om mötet med FK nästa vecka, eftersom hon inte kunde vara med, utan det är min läkare som ska vara med, kände jag mig lite osäker inför samtalet om min kapacitet och läkaren känner mig inte så bra som M heller och har kanske inte fullt förståelse för problematiken i mitt ärende ännu....

i övrigt så ska jag försöka vara ledig en vecka, eller åtminstone några dagar efter nästa vecka och vara på landet, mamma blir kvar på sjukan till måndagen, vädret skulle inte bli så bra i helgen så vi stannar nog kvar här hemma och avvaktar till nästa helg då jag kan åka upp själv och slåss med gräset.....isåfall kan jag åka på söndagen och hinner vila lite efter resan nästa vecka till Uppsala....som jag bestämde mig för att göra trots allt...jag kan ta in lite iaf av utbildningen och få lite ny energi av andra :0) bestämde vi idag M & jag....så att så får det bli....

det som är mycket bra i dagsläget är min inre känsla av ro och frid, jag är harmonisk på något konstigt sätt, oron och irritationen är borta, stressad är jag emellanåt, och reagerar starkt i vissa situationer, speciellt då jag känner mej pressad av att tycka eller göra något...då brusar jag till i ett "snuttefiltbeteende" för det är det för mig...att bli arg och upprörd...så som jag varit förr...

men den kalla klumpen och svarta hålet i magen är borta....det är fantastiskt...för jag har ändå gjort en otrolig resa i mitt inre under den här korta tiden av mitt nya liv....