trött känns det som...hade ju missat att ta telefonen med mig i morse, tänkte hela förmiddagen att jag skulle ringa mamma och berätta det....men av någon anledning blev det inte så...och när jag kom hem så hade jag 7 missade samtal och 2 meddelande av någon som halvgrät och ville att jag skulle ringa....eftersom det var mammas särbo förstod jag rätt omgående att det hade hänt något...kastade mig på telefonen och ringde upp honom och .....jodå mamma var förd med ambulans till Gävle sjukhus och låg nu på hjärtintensivens avdelning efter att ha fått en hjärtinfarkt....väl inne i Gävle blev det akut ballongsprängning eftersom hon hade 2 förträngningar i kranskärlen....så...tur i oturen så fixade det sig med att hon kom ner till Gävle....läget var stabilt och hon var väldigt trött men vi fick gärna komma sa sköterskan så vi kastade oss i bilen och gasade till Gävle....
mamma var trött men glad att vi kom, for in och ut ur sömnen och jag tyckte att hon såg väldigt pigg ut utifrån det hon varit med om under dagen, och såg att hon haft det kämpigt ett tag på blodtryckskollen....men vi kände att hon var så pass okej så att vi kunde åka hem igen och avvakta morgondagen för vi kan ändå inte göra så mycket mer just nu än att be till den högre makten om att änglarna skyddar henne ett tag till.... har redan tackat för att vi hann med att träffa henne idag och att hon förhoppningsvis kommer att krya på sig...och komma hem igen...i vilket skick får vi se, en dag i taget är det som gäller just nu, både för mig och för henne....vi får ha i åtanke att hon är 85 år och av otroligt segt virke, och jag kände inga vibbar om att hon var på väg någon annanstans...inte idag iaf...
Det är det som kallas livet, det som pågår idag och i morgon...det som vi inte har en blekaste aning om vad den innebär....men jag hoppas min morgondag innebär glädjande besked om att mamma får åka norrut mot hemmaplan igen...resten får lösa sig efter vägen, som jag sa till sköterskan, vi tar en dag i taget...för både mamma och mig....
jag har iallafall berättat att jag älskar henne idag......
6 kommentarer:
Men kära du! Hoppas innerligt att din mor kryar på sig!
Å, vad bra att det ändå gick bra med lilla mamma. Och naturligtvis händer saker när man glömmer sin telefon, det är någon sorts lag på det tror jag.
Håller tummarna för er och mamma!
Kraaaaaaaaaaaaaaam!
Åh, tänker på dig och er. Hoppas hon blir bättre och får komma hem snart. Kramar
Visst är det typiskt att just den dagen man glömt telefonen så händer det något sådant här.
Hoppas att hon snart får komma hem så att du kan säga fler gånger hur mycket du älskar henne.
Jag älskar både mormor och dig mamma!
Oj vännen.. jag som inte läser bloggar dagligen just nu hade ingen aning om vad som hänt de senaste dagarna i ditt liv. Håller alla tummar jag har!!
Stor varm kram från Liv
Skicka en kommentar