"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

torsdag 25 februari 2010

en upprörande dag...

fick förklaringen till mammas förvirrade tillstånd och är enormt glad att jag är så pass medicinkunnig som jag är så att jag vet vad som gäller...för när vi fick medicinlistan hade mamma fått 150 mg morgon / kväll av Tradolan!! Vilket var helt åt helskotta, hon brukar vid värk ta 50 mg till natten...och så har någon idotläkare, kan inte bättre kalla personen ordinerat 5 ggr så hög dos till henne, dels så påverkar medicinen njurarna som inte enligt utskrivningsjournalen fungerar helt okej, vilket är normalt hos äldre personer, men då ska man ju inte spä på belastningen med ytterligare påfrestning....men det värsta är att det kunde slutat i hjärtstopp, vilket kan hända vid överdosering! Mamma hade ju alla symptom på överdosering, pupillerna var små, andningen rosslig och hon fick till och med inhalera i gårkväll, vilket gjorde att det blev lite bättre, men hon är fortfarande anfådd, vilket kan vara en biverkan av tradolan, men också att hjärtat får jobba lite för tungt, och ja, det är inte roligt.
så begav jag mig till apoteket och då har läkaren skrivit ut insulinsprutor, men inga nålar???! skulle få recept,men när jag åkt in till stan för att hämta dem, fanns inget recept....nu har jag ringt och fått namn på läkaren, namn på läkaren chef, och skulle få receptet i morgon men om det inte finns så ska jag åka upp till avdelningen och se till att få det jag ska ha! japp, så får det bli...Di är på krigsstigen....

fick middag kl 5 åt frukost kl 9....så blodsockret var rätt lågt...har märkt av det idag känner jag...har tvättat och så lyckades jag tappa mina glasögon så de gick sönder, men som tur var har jag min kompis U i stan som fixade dom, han är optiker...det var längesen jag träffade honom...hans fru och jag var bästisar...men så dog hans fru och barn i en bilolycka 91, och vi har sporadiskt träffats efter det nu var det säkert 10 år sen....

ja, jag kan konstatera att dagen var en upprörande dag....och jag hoppas jag hinner det jag tänkt i morgon innan jag ska vända kosan söderut för att återse älsklingen igen....och börja flytta....vilken tur att man får jobba ett par dagar nu och återkomma till vardagen igen....just nu värker kroppen och jag är mentalt slut...köpte en tidning och ska knoppa straxt...även fast klockan inte är så mycket...gäääsp....

sov gott världen...jag ser nog inte månen i natt...har sett den 2 nätter när den lyst upp sjön och mammas sovrum mitt i natten....

2 kommentarer:

Lena sa...

Åååååå va du är underbar!!!!!
Tack tack tack för dina kloka ord!
Klart jag måste börja tänka positivt istället för att gräva ner mej än mer!! som jag har lyckats ganska bra med...
Snorar & snörvlar, gråter och hulkar..
Å så kommer du med några rader.. som jag inte har haft förmågan att tänka ut själv just nu!!
Klart jag ska alstra positiv energi på operationen istället för sorg!!!
Din mamma har ett vackert namn! ;-)
Kör försiktigt hem i snövädret!...
Kram underbara Di för lite "simsalabim!"!...
/Lena

Vida sa...

Låter ju helt galet.. tur att du kan en del om medicin och reagerade!!

Kramen vännen