Det är så fint

Att se mina barn visa bilder ,stolta föräldrar, stolt moster, stolt morbror och en morfar som skriver...ingen traktor men fin ändå...typiskt hans humor. Men troligtvis väldigt berörd av den stora händelsen i vårt liv. Är glad åt att jag fick prata med mamman idag, höra att allt var bra med  henne och att D varit ett fantastiskt stöd hela tiden. Jag är så imponerad över honom. Och glad över att han finns i mitt liv.

Igår fick jag plötsligt ett smeknamn i huvudet" Lill Myran" hon och jag som träffats redan innan hon fanns till. Hon kom och berättade att hon var på väg en natt i sena januari. Jag vaknade med en känsla som var obeskrivlig, och tänkte att det kan väl inte vara sant. Men så fick jag ett par veckor efteråt berättat att det var så att en liten mini var på väg....och jag visste helt plötsligt att drömmen var en sanndröm. Riktigt säker på mina " känningar " är jag inte men ofta är de rätt..om jag väljer att lyssna på mig. Nå..vissa tänker kanske att sånt där tror jag inte på. Visst det gör inte mig något. Jag vet vad jag vet. Så respekterar att alla inte tror det jag tror. :-)

Nåväl L ringde och erbjöd mig att ev åka med dom i morgon bitti för att kunna träffa Lill Myran men jag avböjde och väntar på att min eländiga förkylning ska ge sig till helgen så vi kan träffa dem då. Jag har väntat 9 mån, så ett par dagar till gör mej inget, snäll tanke av L iaf. 

November är mörkrets tid...så tänder ett ljus för att lysa upp dagen som varit tuff i vävstolen...

Tjingeling