Det kom ett brev

Från läkaren jag träffade. Alla prover var bra, men han skrev inte vilka prover?! Sen skrev han att han hoppades att jag mådde bättre efter vårt samtal?!  Då brann det till hos mej...jag skrev ett brev till honom och klinikchefen där jag beskrev hur kränkande hans möte med mig varit och sen ringde jag till VC och fick prata med en sköterska som blev stum över bemötandet och berättade att intyget jag begärt hade skickats till FK och inte till AF. Intyget var inte kul...ett mycket kränkande intyg i mina ögon. Samtalet slutade i att jag gick en ny tid hos min Dr som är tillbaka nästa v...skönt att prata med en sköterska som fattar att jag bara är trött, och utmattad. En som förstod vad jag sa.
Så nu tar jag en dag i taget.....i morgon fyller min älskade Moje 60 år. En dag att fira:-) tjingeling

Har

Återhämtat mej från gårdagen. Men har fortfarande svårt att förstå läkarens ignorans och bemötande. Själv kanske jag borde gjort som han sa att andra gjort, rest mej och gått..

Helt plötsligt

Har jag bara ångest! Det är vad han säger, jag har ingen fibromyalgi och inga rastlösa ben och ingen värk, utan jag är i behov av en psykolog som kan hjälpa mig bli mitt rätta jag! Jag är inte hjälpt av att bli sjukskriven. Utan alla symtom min kropp förmedlar är bara ett sätt att hantera ångest. Han undrar om han förnedrar mej genom att han säger som han säger? Att han anser att diagnoser är bara ett sätt för doktorn att slippa sin egen ångest över att han/hon inte kan hjälpa patienten till att bli sitt själv?

Förstår hans resonemang men har svårt att ta till mig det när han jämför mitt tillstånd med ett barn som får ett syskon och som protesterar med att bajsa på sig för att få den " gamla" känslan av sin mamma som ägnat sig åt syskonet och i barnets ögon förändrats till någon han inte känner igen. Då barnet bajsar på sig får han lindring i sin ångest då mamman blir sitt " gamla" jag mot honom...

Läkaren säger också att jag förmodligen kommer att få mer värk nu efter vårt möte och mina tankar fladdrar mot orimligheter jag inte vill...helt plötsligt sitter jag och stirrar på en vägg och tänker, jag vill inte leva! Jag ville bort från den sorg och ångest som helt plötsligt finns där.

Tar en del prover och sen blir jag lovad att få ett intyg till arbetsförmedlingen för att kunna hitta ett jobb som ger mig ett bättre yrkesliv och en mening utifrån min förmåga. Jag får också en remiss till psykolog men tills dess ska jag leva som vanligt.Söka jobb, leva...i min ångest som jag ger till kroppen i form av värk ?? I hopp om att doktorns remiss ska hjälpa mej att bli mitt rätta jag och leva med den som är jag?

Jo jag är förbannad. Just nu är jag arg och väldigt ledsen över mitt möte med ytterligare en person som förändrat mina tankar, eller förvirrat mej ytterligare kanske jag ska skriva, för nu vet jag inte vem jag ska tro på. Jodå jag vet att jag har ångest, det har alla mer eller mindre i olika situationer. Jag vet också om hur mina undvikande beteenden är. Och jodå jag har pratat med psykologer, samtalat med terapeuter, kuratorer och andra personer inom psykvården sen jag själv kunde be om hjälp. Naket och rättframt skriver jag om det. Alla har haft sina teorier i sitt sätt att hjälpa och själv har jag farit upp och ner i alla dessa samtal och den som ändå har hjälp mej är min friskgymnast. Han gav mig verktygen att hantera min ångest då den dök upp, han lärde mig hantera mig själv att bli den jag är med det jag har. Han lärde mig att känslor inte var farliga och han öppnade dörrar i mitt inre som varit stängda.

Tom läkaren tyckte att jag var en klok och medveten person, vilket jag faktiskt är. Alla säger samma sak och jag vet att det är så. Och faktiskt så vet jag också mitt behov av vardagen och livet. Jag vet faktiskt redan vem jag är. Mitt förflutna kan jag inte ändra på, det som skett har skett. Jag har accepterat mig som den jag är inuti och försöker leva det liv jag vill och kan ha utifrån det. Jag är lycklig även de dagar jag vaknat 13 ggr en natt, jag är lycklig även när jag har värk. Jag är tom lycklig när jag har ångest, för då vet jag att jag lever. Och självklart vill jag inte dö, det kommer jag att göra en dag iaf, jag behöver inte dö för att hantera livet. Det var bara en automatisk tanke där i väntrummet just de fem sekunderna världen rasade. Sen reste jag mig igen och grät en skvätt så som jag brukar och kände kämparglöden återta livet i den 6 e sekunden.

Det finns ljus även i de mörkaste stunderna, bara vi väljer att se dem. Vi har fått livet till skänks och det är vår uppgift att leva det så bra vi kan, även då dagen inte blev som vi tänkt oss.

Så..en dag idag, i morgon är det en ny dag och nya möjligheter...en klyscha som håller.

Tjingeling

Jag fyllde år

Igår. Tiden går konstaterar jag. Idag ska jag träffa doktorn och har funderat över hur jag ska kunna förklara min situation och få till mötet på nästa sätt,jag hoppas han förstår. För det är tyvärr inte många som förstår utifrån att jag är så bra på att sätta på " Måbra" masken. Men har lovat mig själv att ta bort den i dagens möte...det får bära eller brista. Det är dags nu...att bli sann mot sig själv.

Nu är det vardag igen

Vi har landat i hemmet igen efter 6 fantastiska veckor med kanonväder. Väldigt stolt över att vi har byggt en hel bod i sommar och ändå hunnit njuta däremellan. Visst vi har väl kunnat suttit vid stranden och läst mer men då hade inte mamma kunnat varit så mycket som hon varit med oss i stugan så, det blev så detta år. Nästa sommar vet vi inget om. Så vi har gjort det bästa av denna sommar och tycker nog att jag fått tanka om lite mitt i allt sökande och funderande över jobbliv. 

Så ett litet collage över bygget.

Idag är det dags att besöka ortopeden och fikamöte med tidigare kollegor och ska bli mysigt!

Tjingeling

Sommaren

Har varit fantastisk med alla underbara dagar av sol och värme. Vissa dagar har varit mer sköna än andra utifrån var vi befunnit oss. Nu är det sista dagarna som vi njuter av Mojens semester och vi har laddat inför kommande dagar av höst. Får känna mej privilegierad som fått uppleva denna sommar i frihet av jobbsökandet. Det börjar droppa in mer jobb och jag ska ta och skanna av marknaden nästa vecka. Har iof skickat ansökningar även i sommar men det har varit relativt lite att söka.

Mamma kommer idag, hon har varit här ett par gånger under sommaren. Mina sessor kommer också med sina respektive...lillsessan är redan här och ho nog sambon har varit här en del i sommar vilket har varit mysigt. Storsessan har det tufft med illamåendet och har svårt att åka hit i värmen och har varit hit  Men idag kommer dom iaf och det blir mysigt! 

Igår färgade jag garn och kände mej lycklig :-) vad lite som behövs egentligen....haha...sol vatten färg och garn så är jag glad länge! Ska färga lite till idag tänkte jag så får vi se hur det blir...

Njut av dagarna nu...tjingeling