Det gick bra

att avbryta kursen, utan att det kostar nått, och jag har nu 2 kursavgifter betalda och kan gå när jag vill och hittar något som är till nytta för mig i jobbet. Eller blivande jobb. Vad än det må bli för något.

I onsdags fick Mojen sms om att vi kunde hämta vår nya soffa :) så det var att fotografera vår gamla soffa och lägga ut den på blocket. Kl 5 hämtades den och vi fick upp vår soffa under kvällen. Ljuvlig att mysa i :). Sen så var vi och kikade på ett nytt soffbord då det gamla var för stort för att ha nu. Ska hämta det i em.

Har också börjat skanna in en del av mitt tidigare liv. Barnens pappa fick aldrig korten då vi separerade för jag tog alla. Han behöll våra diabilder. Jag vill skanna in dem också, men det har inte blivit av än.Och jag har alltid tänkt att jag har tiden kvar....men ja, omständigheterna förändras och ibland vet vi inte riktigt hur mycket tid vi har kvar tillsammans.

I ärlighetens namn har det kanske också varit så att jag inte orkat skanna in dem, för trots allt så har ju inte livet tillsammans med barnens far alltid varit dåligt, och det har varit många stunder som ploppat upp i minnet då jag skannat nu. Det är känslosamt även om jag har en fantastisk man och ett bra liv idag så finns det en sorg över att livet inte blev det man tänkte när man träffade barnens far.

Mest kan jag känna en sorg över att vi inte orkade kämpa tillsammans utan att jag ensam fick ta mig igenom allt det som hände mig och livet.Att vara ensam utan sin bästa vän i det svåra som väntade mig. Jag var tvungen att rensa i mitt inre och den resan var tuff. Då kände jag mig väldigt vilsen och bortkommen. Då gjorde jag saker som jag ångrar idag och troligtvis aldrig gjort om jag vetat vad det skulle innebära för mig och min framtid.

Men det är tid som aldrig återkommer och jag har lärt mig att värdesätta det jag har idag. Så jag har lärt mig något av allt det som skedde iaf. Det är lätt att se när man förstår, men svårt att se när man inte förstår....

Dock, livet är en resa på många slingriga stigar och stora fallgropar...men det är det som skapar människan till den hon blir. Utan att grotta tillbaks i livet och lära mig se det som inte alltid blivit bra, hade jag aldrig varit här idag som den jag är. Jag har fått förståelse för varför jag blev jag och varför jag gjorde som jag gjort.

Jag har också med glädje tänkt tillbaks till de fina ögonblick som finns dokumenterade i kort och känner en stor tacksamhet för att de finns så jag kan se de ögonblicken.

Livet är en gåva och mitt ansvar att leva så bra som jag bara kan. Idag och i morgon oavsett vad som händer. Som Laleh sjunger...en stund på jorden....jag var där...

Ha en fredag alla

Tjingeling