kan det vara att behandla sig själv med orespekt, att inte värdesätta sig så mycket så att man kan leva det liv man vill med sig själv.....
den insikten fick jag idag hos E...och utifrån mina "gluttar" i skyltfönstren på kläder jag önskar jag kunde ha, så funderar jag hur jag kan värdesätta att behålla mig som jag är idag när jag inte är nöjd....nu pratar jag kropp och vikt....
kanske är orsaken att jag ofta "lägger ner" mig i striderna, inte värdesätter mig tillräckligt i det ögonblicket....utan försöker försvara det på något sätt istället....att ta på mig skulden är något som jag lärt mig som barn, speciellt när det gäller att försvara min mammas beteende, eller min pappas beteende....när dom är dåliga i andras ögon, har jag försvarat dem med hull och hår, för det ligger i barnets natur att ta på sig skulden, speciellt barn som blivit utsatta för övergrepp av olika slag i sina liv....övergreppen kan ju vara av en psykisk eller fysisk karaktär....eller rent kroppsligt som exempelvis sexuella övergrepp, kränkande behandlingar av barnet.....det förklarade E idag för mig....
och att försvara att människor lämnat mig har varit ett mönster jag gärna använt mig av förr....och även gör idag :0) hittar alltid anledningar till att andra gör som de gör, men nu ska jag träna på att inte försvara eller förklara mej och hantera den känslan som kommer av att jag går igång invärtes av att inte göra så....
att förändra mitt beteende gentemot mina kollegor exempelvis....eller som inför mötet i morgon med FK, att berätta att så här är det. Inte förklara eller försvara att jag hamnat där jag är på egen hand och leta orsaker som kanske inte stämmer...inte ha egna teorier om hur det gick till....utan bara enkelt berätta att så här är det för mig just nu, och jag fixar inte att jobba heltid helt enkelt. Jag vet inte när jag blir frisk, men min önskan är att kunna jobba heltid i framtiden.
E skrattar gott åt min förklaring till att jag känner mej som en överkokt korv, som skinnet inte räcker till på...;0) jag är bra på att hitta beskrivningar....men om korven känner lättnad i exempelvis massagebadet eller i kyla eller hur den känner är saker som jag ska reflektera över....
om det finns någon lättnad i något jag gör eller inte gör, om det förvärras av något jag gör eller inte gör, hur streching påverkar, hur vila påverkar osv....det här är nya saker för mig, det finns naturligtvis en psykologisk och fysiologisk förklaring till min "korvkänsla" för när jag har mycket vatten i kroppen då märks ju det av förståss, eller när det är varmt och kroppen svullnar...eller om jag äter något jag inte tål, då finns ju anledningen i det....men annars när jag känner benen som korvar som svällt ut och skinnet tar emot...det är där jag ska fundera lite på hur det känns.....
E är mycket intresserad över vad som gör vad, och hur, när och om....vilket jag också tycker är intressant, speciellt för att jag själv får en tillgång till att påverka de situationer som förbättrar och försämrar mitt mående. Dessutom är det väl så att jag får bekräftelser av E på att jag är rätt "normal" i min sjukdomsbild, och att jag också får en återkoppling på mina trauman i livet.
Varför ska man ha det kan man fråga sig? Ja, anledningen kan vara att få veta att man inte är ensam om dessa upplevelser. För just att vara ensam är en av de känslor jag kan känna igen...att ingen annan vet hur det känns eller hur det är eller har varit....men ensamheten har man oavsett det som hänt en i livet eller inte tror jag...men kanske är det också hur man kan hantera den känslan som är väsentligt....egentligen....
E har lärt mig att det går över, att vänta en stund och se vad som händer, att inte rusa in i känslan direkt...sen praktiskt sett har jag en bit kvar...om inte annat känner jag det när jag spelar Wii exempelvis...hur min "Luigi" hoppar iväg i full iver över sin uppgift....
ja dessa tisdagar ger mig insikter och möjligheter igen....och jag känner mig glad över att jag fått möjligheten till den här resan tillsammans med E. Framförallt uppskattar jag att vi kan skratta i allvarets stunder också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar