Måndag igen

arbetsdag och ja, kan inte säga att det var speciellt rolig stämning på arbetet...rätt tryckt och tyst stämning...nå...gjorde arbetet och gick hem, slank förbi bokhandeln på väg hem och hittade en bok som jag fastnade i sen då jag slumrat ett tag på soffan och kände mig som tåget dragit över soffan där jag låg....usch vilken värk jag har idag...

boken som jag läser är som om jag själv skrivit orden, det är en enorm bekräftelse på hur det är att vara utmattad och så bra beskrivningar på hur det känns....skoskav går inte över innan man har avlastat det ställe man har skoskav på....man kan lindra det med plåster, men ja...det bästa är att byta skor till hällösa om det är på hälen man har skoskavet.....att man är slut som ett bilbatteri, uttömd, urladdat, och att minsta läckage gör att man återvänder till att försöka starta sig själv utan ström....för att ladda ett bilbatteri tar tid, att ladda en människokropp tar ännu längre tid.....

tid jag inte har....tycker jag...utan jag vill att allt ska vara som vanligt att jag orkar, och har under veckan fått begränsa mina göromål, för intentionen innan var att jag skulle minsann tapetsera om jag...ensam....haha...usch ja hur dumt låter inte det nu....energin gick åt till att klippa gräs, vara med mamma och vårda mig själv de stunder jag hade över...att vara hemma och titta ut över vattnet en solig dag och lyssna på fågelsången....är en sak som ger mer energi tillbaks....

det finns andra saker också, men tröttheten de dagar jag har så mycket värk gör mej totalt slut...tyvärr....tog ett varmt bad och masserade mina ben lite...och det hjälpte för stunden....det finns forfarande en utmattande värk i mig....i boken finns också dikter, det gjorde mig sorgsen att läsa och inse hur det är....att jag är där jag inte trodde jag skulle hamna någon gång...men självklart....ingen djupsömn gör att batteriet laddas ur hela tiden och till slut så blev det som mitt gamla datorbatteri...totalt sluttömt....

man kan ju köpa nya datorbatterier....men man kan inte köpa sig själv det man behöver alls....och det som gör mest ont är skammen över situationen....sjukskriven...orkeslös...ja, jag känner skam över att inte orka som förr...en innerlig sorg, en stor sorg...att inte orka gräva i landet utan att handlederna ömmar....att vakna på morgonen och känna hur fotlederna värker som om de höll på att gå av...att min kropp inte är min utan någon annans som jag inte kan ha kontroll på....värkmannen....han som styr allt det onda i kroppen och som jag önskar var på en öde ö i ishavet istället för hos mig....

jag försöker vara snäll med mig själv, att dra ner på mina aktiviteter, men jag måste ju leva också, kan ju inte bara sitta fast i orkeslösheten.....men ordet lagom....är bäst...återkommer....lite i taget...fyll på batteriet...vila...och låt det ta tid....ja...det är så det är...fast jag har svårt att acceptera det....

i morgon är det E dag, sen på onsdag är det M dag...många dagar den här veckan, och jag ska ta upp det här med dem...min svårighet med värken...så får vi höra om jag får några kloka tankar kring hur jag kan underlätta för mej själv....

något positivt i mitt liv...syster ysters barn är hemma igen...och jag är såååå glad för det...

nu ska jag sova...tjingeling på er....vi hörs...