Fortfarande lycklig

och lättad över att jag fick ett svar på mina sömnproblem :0)...har jobbat, varit hos E min sjukgymnast och kloka medmänniska....han lär mig tänka i nya banor och ger mycket feedback på mina tankar....det är en förmån att få gå hos honom.....och kunna ventilera sina tankar och kroppsliga symptom....

jag har också varit till Gävle idag igen, vi hade ett arbetsmöte och det blev lite för lång dag....jag överaskade min kollega med en blomma, hon är inte pigg, men hon kämpar mot något som vi inte vet vad det är ännu, inte ens läkarna vet än, och det är tufft att se hur svårt hon har det emellanåt...och hur hon kämpar på....och jag kände att jag ville ge henne en uppmuntran inför helgen, det gör mej glad att få skänka någon en extra tanke speciellt till de när dom behöver det som bäst.

barnens farmor fyllde 75 år förra veckan och jag skickade 5 röda rosor till henne, och hon blev så rörd över att jag gjorde det, men för mej är hon alltid barnens farmor och jag har en lång relation till henne, och jag tycker fortfarande om henne som förr, även om relationen till barnens pappa är slut.

Jag har lite svårt för att släppa iväg de människor som jag mött i mina relationer och där relationen tagit slut, för de människorna finns kvar i mina tankar och hjärta. Ja jag pratar om de personer som funnits i "bakgrunden eller omvärlden" till den person jag haft en kärleksrelation till, som barnens farmor och farfar till exempel. Alla man mött gör sina avtryck på ett eller annat sätt.

För många människor jag mött har det verkat väldigt enkelt att även avsluta relationen till mig då kärleksrelationen avslutats, och ja, kan förstå att det kanske känns konstigt att umgås eller ha kontakt då nya kärleksrelationer byggs med andra osv....men frågan är glömde de människan som de mötte?  eller var bara "relationen" byggd på att man var någons partner och inte för att man verkligen tyckte om mig som person? Ja den frågan får jag aldrig svar på....men den finns där....
Jag tänker ofta på de människorna jag mött både privat och i arbetslivet och funderar över hur de har det osv...ja sån är jag....omtänksam var det min kollega sa, och det gör mej glad att jag uppfattas så, för det betyder att de uppskattar det jag vill förmedla....och ja, visst jag har sagt det här förr i min gamla blogg...men påmindes idag igen och inser att jag vill inte vara annorlunda än den jag är nu, omtänksam....och mån om mina medmänniskor...

Vida skrev om hur hon uppfattades av andra, och ja, visst är det väl så att vi har olika sidor som vi låter andra se eller ta del av, och intressant är det naturligtvis också för mig att höra hur andra uppfattar mig som person, mest för att få bekräftat om det jag själv känner och ser stämmer....man får ju inte glömma bort nyanserna i sig själv, för de kan ju kanske lysa igenom vissa dagar och i vissa situationer....men som sagt, jag är glad och lycklig över att jag är jag, precis så som jag är idag och den jag person jag utvecklat mig till de senaste åren....mitt sanna jag...för jag tror att jag äntligen också förlikat mig med mig själv, precis så som jag är idag....vilket också gör mej lycklig i sinnet....


önskar er alla en fantastiskt fin helg var ni än är!