solen skiner och livet lever

för mig, men valborgsmässoafton har en speciell plats i mitt liv, en kväll av många minnen, både bra och dåliga, minnen som dykt upp i mitt liv under senare tid, minnet av hur det var den där kvällen för 47 år sen när mamma valde att ta sitt liv, med mig brevid sig, alla bilder och känslor som ploppat ut ur min kropp, sorgen som kommer när jag återvände till just den kvällen då jag väcktes av ambulansmän, stojet kring hämtningen av mamma och mormor, känslan av rädsla sorg och oförståelse över det som hände....

det är en känsla jag länge lagrat i min kropp, nu vet jag hur den känns, hur jag kan hantera den, låta den flyta upp en stund, för att sakta försvinna, och att jag inte längre behöver stanna i den omedvetet eller medvetet...för det är det som är så fantastiskt med nuet, att jag hittat den känslan, fått förståelse, kan acceptera dess uppdykande och fortsätta leva livet. Jag är inte fast i den känslan och sorgen, tanken på att min mamma just den här dagen valt att göra sig av med sitt liv finns naturligtvis men den har bleknat.

Min mormor har alltid påmint mej om att det var dags för att minnas och i det kändes det också som att den dagen inte fick innhålla glädjen över våren, livet och nuet, utan vi skulle backa till tragegin, leva där och minnas, sörja på något konstigt sätt...det är min upplevelse, dessutom var det under väldigt många år en dag då min mormor blev sjuk, fick migrän osv....alltid den dagen...tills hon träffade sin ungdomskärlek, då var det sjuka plötsligt borta...märkligt hur kroppen fungerar...och hur mycket vi själva tar på oss i att se det negativa svarta hela tiden, problemen som finns.....

jag vet, jag har varit där, är kanske fortfarande där och nosar emellanåt, men har börjat fokusera på vad som är bra och vad jag kan göra för att lösa problemet istället, och försöka acceptera att jag inte kan göra något åt vissa saker, som att mamma är borta.

det finns både en stor sorg och en enorm glädej i att se barn i den ålder jag varit i då jag mött svåra och tunga saker, att se dem leka och stoja , men också att tänka tanken att jag missat allt det där, den fina glädjen över att vara älskade och få frihet att leva som ett barn- Ja absolut är det så, och jag får lära mej att vara mer lekfull mej att släppa kravet på vuxenheten som barnet i mig blev ålagd för så längesen....att återta friheten att vara jag precis så som jag är nu.

ja det är en dag av tankar, men också en möjlighet av acceptans och livslust! Våren är här idag, solen skiner, fåglarna kvittrar och livet ska levas idag....

nu åker jag norrut för en helg med nära och kära....vi hörs!