Så ofta

Hör jag människor prata eller skriva om att de vill annat än de som de har. Mer lön, annat jobb, nytt boende, ny kropp, bättre kondition osv...självklart jag också gör det här emellanåt. Men allt oftare reflekterar jag över för vem är det man vill förändra ? Sig själv? ja då är det självklart bra om syftet inte är att fly från sig själv eller att det är yttre förväntningar till förändringarna som är grunden. Då  kanske det är dags att fundera på orsak och verkan. 

Läser en krönika om en kvinna som gick till sin tjänst och var nöjd hela sitt liv för att hon älskade det hon gjorde. Men måste man älska det man gör för att känna sig nöjd? Kan inte tanken vara att jag gör mitt arbete så gott jag kan oavsett vad andra tycker och tänker. Oavsett vilket arbete det än gäller. Arbete för pengar, mitt boende, min kropp eller vad det är missnöjet gäller. Att förändra är utveckling? Utveckling kan vara att acceptera sin situation och leva i den utifrån att också vara nöjd med det som är. Inte alltid se allt som ska vara bättre än det som vi har. Jag säger inte att vi ska sluta förbättra våra liv, men jag säger att det är tid att reflektera över orsaker och verkan i vårt liv och från vem kommer kravet på förändring. 

Ska man behöva skämmas över att vara nöjd med det man har? Eller ska man vara glad åt att livet som det är idag? I morgon vet ingen något om. Så. Kan du glädjas åt det du har idag? Att du kunde kliva upp i dag, använda det du har till en bra dag? Och reflektera om och varför du ev vill göra en förändring av något slag? Eller är du nöjd med det dagen idag ger dig?

Nå.. Själv har jag semester idag och har lite att uträtta och känner mig nöjd över att jag kom upp och att min kropp bär mig även idag. Att jag har en dags semester, ett jobb att gå till i morgon, mat på bordet, kärlek och en fin familj i mitt liv idag . Dagen idag är ny, jag ska använda den som den bästa av dagar och inte fly den med att vara i morgon. 

Tjingeling