Ateljé fotokurs

Under lördagen så gick jag äntligen kursen i ateljé foto som jag så länge tänkt. Det var otroligt lärorikt och gav en hel del ny energi och inspiration till mitt fotograferande igen. Kanske studion kan komma upp hemma också igen. Kameran ska ju alltid följa med men ofta blir den hemma...nå får väl ändra på det nu då.

Så var vi på kalas igen och firade M som fyllde i går. Fantastiskt trevligt och god mat bjussade hon på och tänker att det är alltid så enkelt med bonusbarnen. Skönt att det är så. Allt är naturligt och deras mormor är lika trevlig som deras mamma var. Skönt för barnen också att alla kan umgås. De är en familj tillsammans i det nya som är. Stort tycker jag att det är att det kan vara så. Vilket det inte varit i min värld och det är tråkigt men jag gör iaf så gott jag kan idagsläget för att försöka vara så bra jag kan mot alla i min familj.

Respekt. Ordet som inte användes av en person idag! Jag blev så ledsen och upprörd över samtalet idag då mamma ringer och berättar att hennes fd särbos dödsannons står i tidningen! Hans systerdotter bemödade sig inte ens att ringa mamma och berätta att han dog den 9 okt! Magstarkt fegt och taskigt gjort. Även om hon tagit över honom utifrån att han blivit dement och skeppat iväg honom till ett boende utan att mamma fått säga hej då så hade vi honom i vår familj i 14 år!! Han var också en person som vi fått en relation till även om slutet blev tragisk och för oss blev det en förlust när vi inte fick säga hej då. Nu är han borta. För mamma vart det en chock eftersom hon försökt ringa honom och dom hade stängt telefonen. Hon ville prata med honom och hade bestämt sig för att hälsa på honom....nu hann hon inte. Sjukdom rår man inte för och vi kunde inte hjälpa honom utifrån att vi var inte juridiskt ansvariga då han vart sjuk. Det var hans systerdotter som sa att vi skulle inte bry oss längre utan hon skulle ta hand om allt. Jag kände det som om att jag skulle hålla mej ifrån honom. Och ja livet är oss till låns. Vi vet inte vad morgondagen har i beredskap för oss, men vi får ändå ta emot dagen som den är och göra vårt bästa av den.

Carpe Diem, T jag tänder ett ljus till ditt minne i kväll och hoppas du har det bra hos änglarna!