ibland gråter jag av glädje ibland av sorg

just nu är jag i väldigt stor kontakt med mitt inre och mina känslor. Det bråkar runt och slåss för att få plats där de hör hemma. Det är tyvärr inte alla dagar man kan lägga dem i sitt rätta fack men idag har jag placerat några där de hör hemma.

Glädjesms i morse där dottern berättar att hon fått jobb och en massa glädjetårar rinner varje gång jag tänker på faktumet att hon kommer att finnas i närheten under en tid och få ett liv med någon som hon älskar. Vet inte varför jag reagerar så starkt på just detta nu, troligen är det en kombo av avslutandet med mina mediciner och allt runt omkring mig just nu. Att vara "arbetslös" och inte veta när man ska få ett jobb, tankar kring mina andra barn som finns där och där längtan efter dom gör att tårar av sorg infinner sig emellanåt. Tankar om mamma, känslor som poppar upp av allt som varit de ta åren då jag varit sjukskriven och ändå kämpat på och försökt hänga med som förr.

Turbulent även om en viss trygghet också infunnit sig, men tror inte att jag varit så ledsen och sårbar som nu på länge. Inte på grund av tröttheten som det var under utmattningen utan på grund av känslorna och tankarna kring den tiden som faktiskt varit väldigt svår.

Äh, ryck upp dig tänker säkert någon. Men det finns en stor sorg över att inte vara kapabel, att inte orka, att inte vara den stora starka kvinnan längre. Den sorg som gör sig påmind emellanåt, speciellt då man ser hur hjärnan förändrats av sömnbrist på Efter Tio med Malou. Den här veckan har just detta varit diskussionsämnet. Hjärnan och sömnen. Det känns jobbigt att förstå hur mycket mina sömnstörningar förstört för mig. Att jag inte fått hjälpen tidigare. Att ingen lyssnat utan bara tyckt att jag varit deprimerad! Jag var inte deppig, jag var TRÖTT!!   Faaan också. Jävla skit!! Är förbannad över att ingen hört vad jag sagt. Jag vill inte. Jag orkar inte. MEN de lyssnade inte. Det är då depressionen sätter in. När man skrikit så högt man kan och ändå kommer inga ord över till den som man tror lyssnat. Klart som faaan att man blir både deppig och tjock...för någonstans måste man trycka ner känslorna och sig själv.

Nå, att bli tjock det är något som man kan härleda till sömnproblemet enligt den forskning som finns, men också naturligtvis till sitt eget beroende av att tidigt bli "matad" istället för att få kärlek villkorslöst. Just detta med villkorslöst...vem älskar mig villkorslöst? Utan att kräva något tillbaks om mina föräldrar inte gör det. Om inte min närmaste älskade gör det. Hur kan man hantera sitt känsloliv bättre än att trycka ner behovet med någonting. Mat, alkohol, shopping osv. Beroendet av att göra andra saker än att bli villkorslöst älskad.

Ja, idag har jag fått underlaget och tankarna om vad en bok kan handla om....medberoende, kärlek, och den stora sorgen....

önskar er alla en fin helg!
Tjingeling