Jag lyssnar på vågornas kluckande

Och funderar på vad bästa syster yster sa ingår om att jag skulle skita i att läsa och starta nått eget...om jag inte vore rädd, vad skulle jag göra då? Frågan kom till mig via en bloggkompis som alltid har kloka tankar, och mitt svar var, sluta att oroa mig och tro att det löser sig...amatör psykolog...med kreativ verksamhet...ja inte är det till en chef man går om det är kris utan till en nyckelperson i verksamheten sa Syster Yster också igår, och det är den personen verksamheten ska vara rädd om, och troligtvis var det också det man såg på intervjun jag var på, för nu finns ett annat erbjudande från verksamheten att fundera över...min spontana känsla var besvikelse över att inte få möjligheten att jobba som ledare igen, men sen efter en rejäl fundering över de jag mött inser jag att jag vill inte vara där som ledare. För jag har funderat hit och dit på de människor jag mötte och inser att jag hör hemma någon annanstans, och skulle jag få min nuvarande chef som chef igen, ja då vill jag inte alls vara där. Chefen har sina bra sidor men jag vill inte ha honom som chef igen. Jag vill slippa det gamla och få vara den jag är i nått nytt! 

Så här sitter jag i solen idag och njuter en dag i taget!

Tjingeling