det är då vi ska sätta oss och reflektera och fundera en stund över hur vi kan gå vidare. Om vi kan gå vidare på något sätt, eller om vi ska vara kvar i det som hänt. Naturligtvis så måste vi få sörja det som händer, oavsett vad det är som hänt. Ingen sorg eller händelse kan jämföras, och naturligtvis så måste man ju förhålla sig på något sätt till det som hänt när livet stannar en stund.
Jag kommer att mista mitt jobb. Det är en sanning jag inte kan springa ifrån. De flesta har förlorat något i sitt liv, någon gång. Och hur vi hanterar det är helt och hållet beroende av hur vår situation sett ut, just då när det händer. Vi har också olika sätt att hantera förluster och inget sätt är fel eller rätt, eller man skulle kunna uttrycka det så här. Alla sätt att hantera sin förlust är rätt eftersom den det drabbar har just det sättet att hantera sin förlust på.
Själv så är jag otroligt stark och stabil mitt i en kris eller förlust, det är sen det händer, det är då jag brakar ihop...eller så har det varit i mitt liv. För jag har också lärt mig att hantera det som händer ett tag efter krisen/förlusten för att jag lärt mig hur jag fungerar.
Är otroligt tacksam för att jag faktiskt fått de erfarenheterna med mig, även om jag också emellanåt funderat på varför just jag? och vad är meningen med att behöva gå igenom detta? Är det inte nog snart?jo, naturligtvis så önskar jag ibland att det som händer inte skulle hänt, men samtidigt har de erfarenheterna som livet gett mig, blivit något jag kan ha med mig som en vän. För att jag vet nu att jag klarar det mesta, jag går inte under, jag överlever, oavsett det som hänt mig.
Jag måste ju erkänna att det också gjort mej starkare att möta livet på ett annat sätt.Och att kunna vara kvar i känslan som drabbar mej just då utan att jag går under gör mig starkare också. Det är facinerande hur det går över om man vågar stanna där just då.
Jag kommer att hitta ett nytt jobb, vad, när eller hur, vet jag inte, jag vet bara att jag ska igenom det här den här gången med, och liksom allt annat i mitt liv så klarar jag mig...på mitt sätt och jag tror du som läser här också kommer att klara din stund, där ditt liv stannar upp en stund, för du har ditt sätt att hantera det, och du har också kommit igenom det du aldrig trott du skulle klara.
En sekund, en minut, en timme, en dag, en vecka, en månad, 1år i taget går livet framåt, det liv vi fått att förvalta på bästa sätt och sorgen eller förlusten kan bli din vän precis då när du minst behöver den..om du tillåter dig att ta den till dig...
Mimet Credo- jag tror på mig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar