Valborg

Så var veckans kurs slut och jag återvänder hemåt för att jobba intensivt med läxan. Jag har också rett ut vissa frågetecken. Igår träffade jag E för middag. Ett mycket trevligt möte. Mysigt och jag kände mig glad efteråt :) de mötena gillar jag.
Idag har vi haft intervjuträning vilket var oerhört intressant. Att få direkt feedback på sin intervju var kanon! Och tänk man lär så länge man lever :)

Önskar er en riktigt trevlig Valborg ! Tjingeling

Vi åker förbi

Kyrkan där min bästis bor...på en sten står hennes namn och hon finns i mitt minne var gång vi passerar den...i dag är solen på väg ner bakom den och jag ler...och tänker fina tankar om oss och om dagen idag. En fin lördag med besök i stugan och sen till syster yster och dricker kaffe på bron och ser skogen, hör fåglarna kvittra och tänker hur fantastiskt skönt det är att uppleva de stunderna där solen möter huden, vinden rufsar om håret och bara få vara en stund i nuet..

En stund senare haglar det när vi åker från tygaffären...vårens växlingar är snabba...vi hamnar i bruset av människor i shoppingland och sen njuter vi av umgänget med barnen. Ätit och haft en skön stund igen...nu är vi tillbaka hos mamma igen. En bra dag, även denna dag.
Tjingeling

Dagarna går

Veckan har gått i rasande fart och jag har haft fullt upp...på måndagen åkte jag tillbaka till Stockholm för att fortsätta utvecklas och bli bra på att söka jobb. Nyttiga dagar och väl hemma på tisdag så kändes det som om luften gick ur...och var ju tvungen att ladda om för den kommande utmaningen på torsdagen..intervju...kikade upp på jobbet efter och åt lunch. Tomt sa Bill oerhört tomt sa Bull...ja en och annan go kollega fanns där, men i övrigt var det öde. Märklig känsla och man kände att nu är det verklighet, jag ska inte vara kvar där. Men vart ska jag då? Ja det vet jag inte ännu och får lita på min känsla i dagsläget om att det blir det som blir. Intervjun gick bra, den flöt lätt trots de svåra frågorna jag fick. Men jag var jag, precis så som jag brukar vara när jag känner mig komfortabel...och idag hade vi intervju 2 på telefon...mm..men som sagt, jag vågar inte hoppas allt för mkt ännu. Vet att jag gjort mitt bästa och det är gott nog känner jag.
Får veta snart hur det blir....

Helgen ägnas åt mamma och mina barn...åtminstone 2 av dem...den 3 e är ju i Tyskland ännu, men förhoppningsvis kommer vi ses snart... På måndag och tis ägnas åt Sthlm igen...intervjuträning...spännande.. Sthlm har mkt att erbjuda och trivs att komma dit, ska försöka åka dit fler ggr...

Ja livet går...och jag längtar till i morgon...tjingeling

Så fanns de plötsligt där

guldet som människor la sina händer på och bad om något för sig själva och precis så gjorde även jag

En stilla bön 

Ett par steg senare stannar jag upp, tittar och ser något vackert där ibland halsbanden som hänger
ord av en författare vars namn jag lägger på minnet och googlar på när jag kommer hem.

Paul Ermite, " alkemisten av orden" en tjeckoslovakisk poet, som skickar ord rakt in i mitt hjärta

"Searching for myself all the time!

And when finding me, I am gone!
But I got to meet me by this time...."

Paul Ermite

Ja ibland finner vi orden efter en ovanligt krokig väg och tar dem till oss, precis som jag gjorde där på den berömda Karlsbron i hjärtat av Prag. För mitt liv har präglats av just det, sökande av mig själv, och fick feedback häromdagen som la sig i minnet, är du riktigt klar med dig själv? Frågan kom inte oväntat, och svaret som kom var väntat, JA, jag är där, jag möter mig själv nu, och jag är nöjd med det jag möter.

Det är så, att mitt jag har landat, funnit en plats i livet där jag kan utvecklas och leva precis som den jag är, utan att leta efter något bättre eller annorlunda hos mig själv. Tryggheten i det är enorm. Oavsett vad andra tycker och tänker om mig så är jag bara jag. Rätt upp och ner. Och ja, jag är faktiskt mycket där i mitt skinn, en vuxen tänkande kännande människa som efter många långa hårda smällar står rätt upp och står stadig kvar och känner sig stolt över den hon är. Att mitt liv kantats av otaliga sorger, krascher och annat som ingår i våra liv har gjort mig till den ödmjuka människa jag är. Att alla inte älskar mig, det kan jag leva med. Att jag kan göra mina egna val när det gäller sällskapet runt mig är skönt, jag behöver inte vara på ett speciellt sätt för att vara trygg i andra sällskap, jag är bara jag. Take it or leave it....så enkelt...för jag är inte borta när jag hittat mej själv, jag är i allra högsta grad här, nu och för alltid tills den dagen då jag lämnar denna jord för att dansa mitt liv bland andra änglar.....med mina vackra änglavingar kommer jag den dagen också att veta vem jag var...och känna mig stolt över det :)

"Hope is the little stone in your emty palm

that had vanished, but where someone,somewhere

tossed it in the air,it reached the starry skies..."

J Skácel

Nu är vi på väg hem

Har varit fina dagar, det har varit soligt sen vi kom och varmt, 20 C ungefär. snart spricker det ut överallt, där gröna knoppar kämpar för fullt för att sprida ut sig så gröna som bara vårens grönska är. I gårkväll var vi till stan och åt, strosade över Karlsbron igen och fotograferade. Ska bli spännande att se hur våra kort blev.

Många kort har det blivit för oss, både för Mojen och mig. Vi har suttit i solen och druckit kaffe och öl lite varstans i staden. Promenerat på små kullerstensgator för att leta min pärlaffär som vi till slut hittade i en liten gång. Där handlade jag pärlor av div sorter och kan nu pärla lite mer med bonusarna. råkade också hitta en annan affär som också sålde pärlor...shoppade en del där med eftersom det är billigt med just pärlor i Prag. Hittade C&A också och köpte byxor på rea för 80 kr ca en Tshirts till Mojen och 2 koftor och 1 tröja till mig.Slutsumma ca 485 kr.Sammanfattningsvis, bra flyg, bra transfer, bra hotell, bra förbindelser mot stan,vacker stad och billigt, en riktigt bra resa med andra ord.Kan rekommendera att ni åker dit om ni inte varit där :)

Och jo Mojen fick öl med hem som bara bryggs på det lilla bryggeriet vi hamnade på efter att jag "lurat" dit honom för lunch. Många goda öl fanns det och Mojen blev glad över min lilla överraskning. En whisky hittade också ner i vår bag på taxfreen och jag hoppas han fått lite plåster på såren för mina turer i affärerna....där går våra intressen inte ihop....

Nu är vips hemväg med tåget och i morgon väntar lite jobb eftersom jag missat 2 dagar av kurs.

Tjingeling

Det

Är sommar där vi är, eller åtminstone vår..jag är röd som en tomat i ansiktet efter dagen idag...ont i fötterna av 8 X2 timmars gående i två dagar och utan kryckor...skavsår, ont och allmänt trött...men är glad för det lilla avbrottet i vår vardag....

Andras rädsla

Är ofta något vi andra kan ta med oss, lika som vi tar med oss vad andra tycker och tänker om saker. När man börjat analysera det som man själv tänker och tycker så inser man hur mycket omgivningen faktisk påverkat oss och våra beslut. Det känns befriande att inse att vad jag vill och tycker är det som jag ska göra. För i slutet är det ändå mitt liv det gäller, min plats på jorden, oavsett vad omgivningen hyser för känslor kring det.

Så kom då stunden där jag fick tillbaka min bil...och blev helt plötsligt 4200 kr fattigare men förhoppningen är att vi kan åka ett tag till nu.

Dagen har gått åt att söka jobb, har insett att arbetsuppgifterna i sig inte varit felet, utan det har varit andra faktorer som spelat in, och det är skönt att se det som jag känt. Och att jag är fri att gå vidare och ta med mig det jag tycker varit bra.

Oavsett vad som händer i mitt liv kommer jag aldrig att ha samma situation igen. Energi slukande är vad det varit.

I morgon drar vi till Prag såååå skönt och vem vet vad som händer när jag är hemma igen!

Tjingeling och han en fin helg!

Vissa dagar är tunga

de är dagar då man funderar för mycket, det är bara att konstatera det, och lägga den åt sidan. Det är då som man ska minnas alla goa kramar man fått, små kort som sitter på väggen, bilder som ger vardagens gråhet en extra glans just då man behöver det.

Världens bästa mamma tittar på mig just nu, och inser att det är mig det handlar om...det är de dagarna som man har det som tyngst, värmen från de kära bär...precis som idag hittar jag små ljusglimtar i mörkret...skatter av varma stunder i närhet av kärlek...och känner mitt inre tina upp i vårsolsvarm kärlek till just stunden som är livet....

Stockholm

visar sig från sin soliga sida igen. Vi är spända av förväntan då vi tar oss in till rummet där vi ska vara i 2 dagar med A-C vår coach och ledare. Vi börjar med att lära oss våra namn, sen så blir det olika övningar under hela dagen, tankar, berättelser och intryck som gör min hjärna full av tankar.

mest sitter jag och funderar över hur jag reagerar på andras utbildningar...beteendevetare, certifiering, vad orden innebär för mig, och varför jag har sånt komplex för att jag inte har en akademisk examen som visar att jag kan något. Jo, märkligt nog så är det så. Jag vet att jag har för dåliga betyg för att kunna läsa det jag vill på min akademiska nivå, och jag inser att jag har 12 år minst att jobba kvar, men kommer inte att kunna öka mina chanser med en utbildning på universitetsnivå. Jag måste ta mej fram på andra sätt i min fortsatta yrkesbana. Vad den nu ska innehålla. Jag reflekterar och filosoferar, lyssnar och tar intryck av mina tankar.

Dagarna i Sthlm har gått i rasande fart och jag med kryckor gjorde en tur runt stan så gott jag kunde, och nu är jag återbördad till hemmet igen. Vi har läxa...jag har skickat iväg ett mail med en del frågor till vissa utvalda idag, jag hoppas de kan orka svara och vara uppriktiga i sina svar. För det är viktigt för mig just nu att höra andras tankar och åsikter om mig som person. Just för att kunna göra en rättvis bild av mig och min framtida yrkesbana.

Igår orkade jag inte jobba med något, jag bara var, virkade klart koftan som jag hållt på med, fixade knappar men måste ändra om den idag igen för det blev inget vidare. Tog det lungt och smälte intrycken från måndag och tisdag. Nästa gång är jag inte med, då är jag i Prag, för vi åker på lördag och är tillbaks på onsdag. Ska bli underbart att bara se och göra nåt nytt. Samtidigt så får jag göra klart det jag ska jobba med under måndag och tis på tors fredag istället, men det är det värt. Det är tur att vi får vara hemma från jobbet och jobba med det här, för det suger kraft att utveckla sig själv. MEN det är fantastiskt att få göra det faktiskt. Att få tid att reflektera över sig och se sina möjligheter istället för att ha jobbet i huvudet.

Dessutom är det skönt att inte vara i sin ordinarie gruppering, där har man ju en roll. Nu är jag ju bara jag och mina tankar. Nu ska jag jobba vidare på dessa, och se vart det bär av...tjingeling så länge!

Kl 5.05

Klev jag uppför att resa mot Stockholm och kurs i att söka jobb, och det har varit en riktigt bra dag, om än lång....så jag säger godnatt och ser fram emot morgondagen 😊Tjingeling så länge

Att värma en liten

Idag har jag sytt 4 fleece filtar till små bebisar. De kan få lindas i en liten filt istället för tidningspapper. Jag tog en billig fleccefilt från Ikea och klippte till 4 st lika stora sen så klippte jag till 4 huvor av samma filt så sydde jag ihop den till en liten luv filt :)härlig mjuk och lätt att skicka i paket till dem. C ska få paketet om 2 v då jag är i Sthlm igen..blir klar med resten tills dess med. Så enkelt att göra och så kul att få värma en liten :)

Sista dagen på jobbet på ett tag

Nu sitter jag sista passet i telefon på ett tag, jag ska ut på äventyr till den 24 maj och ska därför inte jobba. Det känns märkligt att inte gå till jobbet på samma sätt som idag, men ska bli skönt att fokusera på mej själv i 7 veckors tid nästan.

Först ska hela gänget till Sthm och gå kurs måndagar och tisdagar i 5 v. Sen ska vi jobba hemma med att söka jobb och utveckla oss själva :0).

Sen så ska jag ägna mig helt åt mig själv under 11 dagar i Särna...det blir nog riktigt bra veckor framåt. Att få ladda om lite och få ytterligare energi att ta mig ut på arbetsmarknaden eller vad det blir för nått frammåt. Jag har sökt en del jobb, men vi är ju många som söker liknande jobb och konkurrensen är hård. Även om man ju blir glad för andra om de får jobb, så kvarstår ju funderandet och sökandet för mig iallafall.

Det har varit en lite kaosartad tid både privat och jobbmässigt, och det har lugnat ner sig på båda fronter nu, så jag kanske kan ägna mig själv lite tid. Mojen och jag ska oxå ut och resa straxt...till Prag. Vi firar 5 år och då får vi unna oss den avkopplingen och lyxen med en långhelg där. Ser fram emot det jättemycket. Att få hitta inspirationen och börja fota igen. Det har varit stillestånd på fotograferingen också.

Däremot så virkar jag nu rätt mycket, håller på med en upp och nerkofta. Igår repade jag upp armen igen, för 10:e gången. Jättetrist, men sånt händer, speciellt om man ju som jag gör lite hur som helst ;) och inte följer beskrivningen till 100%. Nå, jag överlever det också.

Har lite garn att sticka handledsvärmare av nu som ska med på tåget så jag har nått att pyssla med. Undrar också hur jag ska hinna träffa alla jag vill träffa under dessa veckor jag är i Sthlm ;). Nå..några hinner jag med dvs. de som är viktiga :)

Ska också lämna ett bidrag till Sticka till små som jag är med i. Till helgen ska jag sy fleecefiltarna som jag inhandlat på Ikea för en 10. De ska bli små barnfiltar tänkte jag.

Igår hade vi bonusarna hos oss :) Morfar skulle vara barnvakt idag...dom sov över H och E...vi kikade på film och sen så pärlade vi en stund, så mysigt det med. Jag jobbade ju idag så Morfar fick hela ansvaret idag och tror de haft en mysig stund med bad i vårt bubbelbad medans Morfar lagat lunch åt dom :)

I morse var det lite kris...väckarklockan strejkade pga att batteriet på min mobil dött i natt och fick fläng mej iväg så fort att jag råkade skrapa i sidan på bilen när jag skulle ut i garaget..hade bråttom till labbet för att ta prover...så...kan det gå...och dagen är slut snart och inget nytt jobb så...får ta helg och försöka njuta av den istället!

Tjingeling och ha det gott där ute!!

När livet stannar en stund

det är då vi ska sätta oss och reflektera och fundera en stund över hur vi kan gå vidare. Om vi kan gå vidare på något sätt, eller om vi ska vara kvar i det som hänt. Naturligtvis så måste vi få sörja det som händer, oavsett vad det är som hänt. Ingen sorg eller händelse kan jämföras, och naturligtvis så måste man ju förhålla sig på något sätt till det som hänt när livet stannar en stund.

Jag kommer att mista mitt jobb. Det är en sanning jag inte kan springa ifrån. De flesta har förlorat något i sitt liv, någon gång. Och hur vi hanterar det är helt och hållet beroende av hur vår situation sett ut, just då när det händer. Vi har också olika sätt att hantera förluster och inget sätt är fel eller rätt, eller man skulle kunna uttrycka det så här. Alla sätt att hantera sin förlust är rätt eftersom den det drabbar har just det sättet att hantera sin förlust på.

Själv så är jag otroligt stark och stabil mitt i en kris eller förlust, det är sen det händer, det är då jag brakar ihop...eller så har det varit i mitt liv. För jag har också lärt mig att hantera det som händer ett tag efter krisen/förlusten för att jag lärt mig hur jag fungerar.

Är otroligt tacksam för att jag faktiskt fått de erfarenheterna med mig, även om jag också emellanåt funderat på varför just jag? och vad är meningen med att behöva gå igenom detta? Är det inte nog snart?jo, naturligtvis så önskar jag ibland att det som händer inte skulle hänt, men samtidigt har de erfarenheterna som livet gett mig, blivit något jag kan ha med mig som en vän. För att jag vet nu att jag klarar det mesta, jag går inte under, jag överlever, oavsett det som hänt mig.

Jag måste ju erkänna att det också gjort mej starkare att möta livet på ett annat sätt.Och att kunna vara kvar i känslan som drabbar mej just då utan att jag går under gör mig starkare också. Det är facinerande hur det går över om man vågar stanna där just då.

Jag kommer att hitta ett nytt jobb, vad, när eller hur, vet jag inte, jag vet bara att jag ska igenom det här den här gången med, och liksom allt annat i mitt liv så klarar jag mig...på mitt sätt och jag tror du som läser här också kommer att klara din stund, där ditt liv stannar upp en stund, för du har ditt sätt att hantera det, och du har också kommit igenom det du aldrig trott du skulle klara.

En sekund, en minut, en timme, en dag, en vecka, en månad, 1år i taget går livet framåt, det liv vi fått att förvalta på bästa sätt och sorgen eller förlusten kan bli din vän precis  då när du minst behöver den..om du tillåter dig att ta den till dig...

Mimet Credo- jag tror på mig själv