Irriterande

läkaren ringde sent var rätt oinsatt och var stressad. Sa att jag skulle väl träffat en läkare..ja sa jag men det fanns ingen tid. För att sjukskriva mej så måste jag ha företagsvårdens journaler..ja de finns där sa jag..oj då sa hon ja jag ser det...då var jag gråtfärdig för jag orkar inte tjaffsa för att jag inte orkar jobba! Så sa jag åt henne att jag vill jobba men jag orkar inte. Så säger hon ja du skulle ju träffat en läkare...men vi har inga tider för vi har ont om personal..jag svarade inte...faktiskt är det inte mitt problem, men jag sitter i kläm. Ja jag ser att det finns tid hos en kollega på torsdag nästa vecka jag bokar in dej på den och sjukskriver dej en vecka..du kan hämta intyg och kallelse i receptionen...tack och hej...Ja vad jag gjorde sen..jo..jag var ledsen..känner mej utsatt och stressad över att jag inte vet vad som händer och när jag är tillräckligt frisk att kunna jobba igen. Det är många tankar och oro i att bara inte veta, även om jag försöker ta en dag i sänder.

ringde min handläggare på FK och hon var trevlig och förstod situationen med och undrade om jag funderat på att byta vårdcentral. Jo sa jag och jag ska kolla. Fast just nu känner jag att jag orkar inte byta och förklara för någon ny, om jag nu inte kan få någon fast läkare. Ja nu är ju det som det är och jag får försöka släppa det och vänta tålmodigt.

sen ringde jag jobbet och vi kom överens om att ta en dag i sänder och ja...släppa jobbet får jag göra just nu, sen kanske jag kan orka gå in och pröva halvtid...är ju rätt känslig känner jag med att få stresspåslag och kunna koncentrera mig längre stunder, nu kan jag ju bli tvärtrött och slänga mej ner och stänga allt ljud om jag vill på dagen. När jag tappat intresset att gå i affärer...ja då vet dom som känner mej att då är det allvarligt. Nu vill jag ut så fort jag kan...

I morgon är det en ny dag....återigen...och idag har jag gjort det bästa jag kunde...tog en skön kvällspromenad med mannen och det var meditativt med mörkret, stegen i jämn takt och svetten...

Nu är det nattinatt...tjingeling

i detta tomrum

blir jag så ledsen då jag får samtalet från kirurgen om att ingen tittat på min journal ännu och sen kan väntan bli 1-6 månader!! MEN ååå...vilken väntan. Har du besvärliga symptom frågade sköterskan...ja..det kan man säga..Det är läkaren i gbg som skickat remissen...tack och lov...och här sitter jag mitt i detta tomrum och kan inget mer göra...och ser det förbenade regnet rasa utanför...ja trist dag men jag får göra det bästa av den också!

I morgon är det en ny dag och ja, vi får se vad som händer där...det vet jag inte just nu...mer än att jag har huvudvärk, ischias även idag....tjingeling

märkligt

hur det är egentligen...igår så ringde min arbetsgivare, trevligt :0). Nu är det 2 dagar kvar på sjukskrivningen och jag kan inte tycka att det är någon förbättring mer än att min hjärna ändå inte snurrar hela tiden...det är bra. Jag var till företagshälsovårdens P och pratade igår om hur min situation ser ut...P menar att jag behöver fundera över vad jag behöver och ta det på allvar. Han tog ett exempel från en reklamfilm...En mamma och ett barn sitter på ett flygplan, plötsligt blir situationen allvarlig och syrgasmasken faller ut...vad gör mamman? Inte som jag hade gjort, satt syrgasmasken på barnet och sen på mej själv...utan hon sätter på sig syrgasmasken först, sen på barnet...kontentan av det? Jo, har mamman svimmat, har barnet ändå inte haft en chans....Vad menar P med det? Jo, att jag måste tänka på mej och mitt mående för att orka med andra..jag har ju under lång tid inte gjort så.

 Det innebär att bli vän med mig själv och behandlar mig själv respektfullt, precis som jag behandlar mina vänner. Jag skulle aldrig behandla en vän eller någon i min familj på samma sätt som jag behandlar mej själv. Jag måste lära mig vad jag behöver för det vet jag inte, och sen måste jag lära mej att be om det också, annars skapar det bara oro, oro skapar frustration, nedtryckande av sig själv, irritation, aggression, nedtryckande av andra. Så trots att jag inte trodde att jag hade något att göra hos P så vet jag nu att jag har det.

Jag började att ta hand om mej själv i går, jag hade beslutsångest över att det skulle vara dyrt osv...för jag hade ju bokat en tid för fötterna...tyckte det var en onödig utgift på mej själv....men kom iaf iväg till slut. Det gjorde att jag under 2 timmar var totalt avslappnad, eftersom miljön var tyst, surret från akvariet var det enda som lät under den timme hon pysslade om mina  fötter...sen frågade hon om jag ville ha fot massage eller om jag ville ha kroppsmassage. Hm...utifrån morgonens uppvaknande och massiva värk och omsomning på spikmattan kanske det kunde vara en bra idé så jag sa- kropp om det inte blir hårt, för att jag har så ont. Då sa hon att det löser vi...och fick en timmes oljemassage, ont gjorde det, men skönt var det...så det ska jag göra om, och dyrt? Nä 600 kr för 2 timmars ompysslande var helt ok, även om nu jag inte tyckte att jag var värd det igår.

Jag har lite svårt med det mesta kring ekonomi känner jag...sitter fast i nått gammalt mönster och det får jag jobba vidare på tycker jag. Just nu orkar jag inte att jobba på det för koncentration ska vi inte ens nämna...för den finns inte...det tar mej 2 dagar att fatta en beskrivning av något...och vissa fragment stannar kvar men det blir osammanhängande och svårt att hitta orden och få ihop allt till en enhet.

Är lättstressad också...sitter här med bultande hjärta eftersom jag väntar på samtal från FK...har själv ringt och letat upp min handläggare bara för att höra lite och förklara hur min situation ser ut just nu. Jag har pratat med VC på morgonen och utifrån ett långt samtal fått en telefontid  på torsdag med en läkare jag inte känner eftersom jag inte har någon sjukskrivning mer än till i morgon...jag vet inte om jag orkar jobba halvtid eller inte...vet inte om jag ska det heller utifrån att det är mitt i stressperioden och jag behöver ta hand om mej själv på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag vet inte om jag blir sjukskriven heller och det surrar igång stressen hos mej när jag känner att jag inte orkar. Att vara i en social miljö i 2 timmar går knappt...hjärnan kopplar på sig och fladdrar iväg och jag blir supertrött...det är oftast tyst i hemmet under dagen.

Det är svårt att förklara för omvärlden, jag ser ju pigg ut, och gör ju allt för att hålla skenet uppe....för jag kan förklara hur det är, men de som lyssnar kanske inte förstår hur det är när hjärnan är väck och kroppen är trött. Det hjälper inte att sova, jag är fortfarande trött...och det värsta av allt är att jag inte vet vem som ska sjukskriva mej, eller om någon vill sjukskriva mej och när jag får en tid på kirurgen...hon som jag pratade med på VC höll med om att det var svårt utifrån att VC läkaren vill att företagshälsan ska sjukskriva, och arbetsgivaren vill att VC ska ta ansvaret utifrån mitt adenom....men jag vet inte ens om det är bara det, om jag blir bra om de tar bort det...jag hoppas....men det vet vi inget om förräns det är borta.

Jag gör vad jag kan, och tar en dag i sänder, mer kan jag inte göra. Så är det...vi får se hur det går..men känner mej lite slängd och dängd i sammanhanget...och pressad....

Mediterar

hos Dr fisk ...eller de heter kanske något annat men vi var här i förra lördagen och då tyckte dom att jag behövde komma tillbaks.....så här sitter jag och blir ompysslad.....ovant

Published with Blogger-droid v2.0.9

Fotodag

 

var tvungen att ge mej ut i går morse för dimman låg tät....och var ute och fotograferade i morgontystnaden. Vackert, magiskt och rogivande. Sen åkte jag hem och laddade om för att gå ner till fotolokalen och fotografera lite i studion...Lunch och fika med L &L sen stupade jag i soffan...och idag har jag fått tagit sviten efter gårdagen...kroppen värker så ja..det är fantastiskt vad jag lär mej just nu...Nå..fick ett glädjande brev från doktorn ang mina njurprover och har ingen njursjukdom! Härligt...blodproven var bra, så det var glädjande bara det. Nu återstår väntan om en tid hos kir. Det går en dag i taget. Idag blir det en vilodag. Men jag blir ju så rastlös av att bara vara hemma och vila också..nått att träna på...att inte göra någonting alls...



önskar alla en fin helg!

Vet inge mer

än innan jag ringde till kirurgsköterskan...alla frågor jag hade var läkarfrågor så fick inget svar. Ingen vet hur lång tid det tar innan man får träffa läkaren om de ska operera eller vad! Så...kände mej irriterad och uppgiven hela dagen...försökte att sysselsätta mej lite och gick väl sådär...sen skulle jag ner till fotoklubben då de skulle sätta upp studion men det var redan gjort...och sen var det rörigt och stressande så for därifrån för jag orkade inte med allt...ska åka ner i morgon och prova med L & L en stund...och kanske har jag sovit av mej irritationen...

nå...det är en ny dag och jag är väldigt trött idag...tjingeling

Motion

tittade på x-factor och cyklade i en halvtimme...har världens sämsta kondis och försöker ju ta nått pass varannan dag och sen dippade jag i soffan och sov efter lunchen. Skönt ändå att det gick så bra att cykla samtidigt som och kolla tv på datorn. Ska se om jag blir sämre i kroppen i morgon, men hoppas inte det. Tror att vädret var en stor bov i min värk...hoppas det iaf..jag har försökt nå företagshälsovården idag utan att få till nått...och när jag var på Ica ringde P och vi bokade en tid nästa vecka. Bra tycker jag.

Sen så shoppade jag vidare på Ica och hittade en Zumba för Wii som fick bli min...har ju inte handlat en present för pengarna av mamma än så får väl räkna den som en sån :0) och hetsade mig att  testa...gick inte något vidare med att få nå stjärnor för min dans haha.. mannen satt och skyllde på sin dåliga rygg som han sträckt men munnen gick bra att använda...morr...jag däremot blev svettig och fick duscha igen...ja man blir ju lite ivrig och kändes i ryggen..hm..får försöka ta det lite lungt där kände jag...

så helt plöstligt har jag haft 2 pass motion idag och sover nog gott i natt får jag hoppas....ja just ja...dom har ringt från medicin endokrinologen och berättat att min remiss gått över till kirurg endokrinologen...så får ringa i morgon och höra vad dom säger då...skönt att det rör sig!!

tjingeling

så gick den här dagen också

jag fick dagen att gå idag också, var lite ledsen ett tag över att det är som det är och att jag känner mej ensam...det är ju inte så att det är mängder av människor som hör av sig och frågar hur man mår...tystnaden är total från jobbet också .. vissa får blommor när dom är hemma och är sjuka men det har ju inte hänt mej direkt.....så kände mej välidgt låg idag över livet...som jag lever här..tur nog så har jag Mojen i mitt liv som kan göra mej glad iaf...det är alltid något.

regnar

idag och jag har farit runt i sängen i natt som ett jehu...ont och klev upp och tog en ipren men jag vet inte om det hjälpte direkt. Har haft konstiga drömmar om att jag var en resväska..hahaha...totalt knäppt för det var fel på vissa resväskor men ja..sen kommer jag inte ihåg mycket mer. Ögat rann också i morse och känner att gårdagens vind i ögat gjorde det torrare och antar att jag skulle smörjt mer, vilket jag glömde bort..så får kanske sätta på klockalarmet för att komma ihåg smörjandet.

vi var ute och gick i går ca 10 000 steg blev det och svettiga blev vi också fast vi tog det i 2 omgångar eftersom vi gjorde ett stopp hos L och M för att fika lite också. Hade en jäkla huvudvärk hela dagen och nacken var stel så la mej på spikmattan en stund och försökte kloppla av och ja det gick en stund. Idag har jag megaont i hela kroppen och ska försöka göra nått med kroppen idag ändå för att hålla den igång. Jag får mer ont märker jag då det är dåligt väder, och när jag motionerat. Jag blir inte bättre av att röra mej men det är ändå skönt att röra kroppen och ont har jag ju iaf....så...får se vad det blir idag.

tröttheten börjar bli bättre tycker jag nog, jag är inte så där megatrött i huvudet, känns bra ändå. Men det beror väl också på att jag inte sitter och gör avancerade saker som kräver koncentration flera timmar så...vi får se. Väntar på att de ska höra av sig från endokrinologen...tills dess, försöker jag att återhämta mig så gott det går, men längtar efter vardag, jobb, och ett bättre jag.....

tjingeling

En fin dag

Vi började dagen med att få fötterna ompysslade av små fiskar som åt upp allt skräp dom hittade på fötterna. En känsla som kan liknas vid att ha fötterna i kolsyra :0) lite bubblig kittlig känsla. Nåväl, jag måste dit igen...haha...äckliga fötter...som är fulla av förhårdnader..2 timmar räknade hon med att mina fötter skulle ta att göra fina...suck..nå..det var ju meditativt att sitta där och känna knoppen försvinna i ett brus av pump från fiskarna...kändes som om vi skulle ha ett akvarium här hemma igen, men ja...det är mkt jobb också så vi avstår nog. Får hitta andra meditationssätt kanske.

Sen for vi hem och åt lunch och vilade lite för att vi skulle ju iväg på dop på em. Ja så var det dags att åka och jag har hela tiden haft en känsla av att det skulle bli vigsel också, men L förnekade det, och självklart så förstår jag att hon gjorde det utifrån att dom ville ha det hemligt :0). Väl vid kyrkan så kom jag ihåg att jag skulle ju ta med de överblivna konfetti som vi fått då dottern vigdes och när L var döpt så spelade de Håll mitt hjärta och så helt plötsligt hade morfar Mojen en liten L i sin famn och vi befann oss mitt i en vigsel mellan M & L...så fint och så mycket kärlek fanns där i kapellet där Mojen och jag vigdes för snart 2 år sen...en vacker höstdag liksom dagen i går.

Där i kyrkan stod så två älskade människor i sitt livs ögonblick där de blev man och hustru inför oss som blivit inbjudna till dop. Jag försökte fotografera allt men inser att kärlek fastnar inte på bild :0) liksom den stillhet som rådde i stunden i kapellet då kärlekens ögonblick mötte oss.

Så klev de ut i solskenet och började sitt nya liv som en familj, med ansvar, kärlek, och förhoppningsvis ett långt lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas också att de minns den stunden då de lovade varandra att leva och vårda sin kärlek även de dagar då livet känns tungt. Att dela sorg och glädje med varandra i nöd och lust...för nöden den drabbas alla av, och då är det viktigt att se det som finns och inte det man saknar...

Fest blev det sen...L sov gott i folkvimlet...en stund iaf...sen fick jag låna honom för att mamman skulle få lite mat hon med...jag snusade på honom, på hans varma huvud, kände värmen från hans kropp och njöt...av den stunden som aldrig kommer igen...för han är bara till låns små korta stunder som ger lycka och glädje över att livet gett oss möjlighet att få låna honom....och älska honom som  barnbarn och bonusbarnbarn. För han är en tiktig bonus i mitt liv, liksom alla andra i Mojens familj, som är min familj också nu.

Det är svårt att beskriva hur det känns att få låna små bebisar....mjuk varm lycka bara....små små händer, små små fötter, små små snusningar, nära nära i värme...jag har ju fått möjligheten att låna M & J´s L också förr...nu är hon en liten egen invid med små armar som kommer för att ge mig en kjam...när hon ska hem...eller vi ska hem...små små ögonblick av glädje över barnens armar en stund...Kärlek och värme även från de stora flickorna E & H...fina goa flickor...E satt brevid mej i kyrkan...såg hennes blickar emellanåt då hon sneglade på mig då jag sjöng...:0) ja...de är glädje och lycka i stunden...

Skjutsade hem svärmor och sen så var det en stund av paketöppning och landade hemma efter en fantastisk fin dag i kärlekens tecken...en dag att vara tacksam över att få ha varit med på även om mina bilder inte blev det jag önskar att de blivit!

ja då sitter vi här

och låter fiskarna äta upp skrotet på fötterna :-) det killar

Published with Blogger-droid v2.0.9

Fetaost och kantareller

och kyckling, en underbar kombo :0) rostade rotsaker till det var också mums...nu väntar panacottan som jag hoppas blev betydligt bättre än sist...vi får se...i morgon är det dags för dr fisk :0) och dop...och det ska bli kul att få återvända till Amsbergs kapell för en stunds närvaro igen...

så tjingeling så länge

Drömmar

somnade i soffan sen jag kommit från skogen och rensat de svampar jag hittade. Drömde konstigheter och sen fick jag kramp i benet när jag vaknade. Drömmen påminde mig om att barnens far blivit allvarligt sjuk för ett tag sen och att min "hjälp" påkallades för att stödja dem och barnen i situationen...men sen så hände det inte mer än så...ingen info om hur det gick om hur han har det efter operationen och provsvar...märkligt kändes det helt plötsligt för tystnaden blev total... jag fick själv fråga ett av barnen hur det var...hm... ja, ingen av dem frågar eller bryr sig om att jag är sjuk ...eller stödjer barnen i den situationen...ja..nu är jag ju inte så allvarligt sjuk som deras far förmodades vara..men det kändes bara väldigt märkligt...med drömmen som handlade om just de sakerna..nå..en reflektion i vardagen...och egentligen så är jag glad åt att jag kan finnas där för mina barn om de har det tufft...men andra får nog faktiskt klara sig själva i fortsättningen..

Solen skiner

och jag ska ta mej ut i naturen idag för att njuta av hösten och den klara luften. Har försökt smälta gårdagen så gott jag kunnat och ska försöka göra det bästa av min situation idagsläget. Så tar kameran med mig och drar en sväng!

Tjingeling

Nu ringde läkaren från Gbg...

och svaret från Endokrinologen har kommit...jag har ett adenom i bisköldkörteln....förhoppningsvis en godartad som det oftast är...symptomen är ju inte så kraftiga men jag har ju misstänkt att det här är orsaken till  min hesa röst och mina sviktande värden...fortsättning följer...SKÖNT att få ett svar!!

tjingeling

Åter igen till läkaren

idag och det blev ett långt besök, och nya prover utifrån att ett njurvärdesprov inte var ok. Var nog inte allvarligt sa hon, men ville ändå kolla. Eftersom mina D vitaminer inte gått upp och jag äter min medicin skickar hon en remiss till endokrinologen också. Då får jag ju svar iaf. Hon undrade också varför jag sökte vård på annat håll men skrattade då jag berättade om hur jag blivit behandlad på Vc förut. Hon förstod problemet. Så kändes bra med någon som lyssnade på problemet iaf och att jag inte blev ignorerad.

Utmattningssyndrom. Ja vila hjärnan och försöka återhämta mig i tystnaden av naturen och vila mycket.Företagshälsovården är också den som ska kontaktas, och ska åka till jobbet i morgon för att prata om situationen. Så får vi se hur det blir. JAG VILL vara frisk och arbetsför!! men förstår också varför jag sitter här där jag sitter. Även om jag har svårt att acceptera det.

Den som inte varit här vet inte...och jag kanske ska byta yrke till skådespelare...för jag är bra på att hålla masken iaf...så länge man inte ser sjuk ut är man frisk...eller hur??

Tjingeling

så ringde jag till

endokrinologen för att höra om jag haft en remiss...jodå, och svar har gått till läkaren i Göteborg för längesen..vilket jag inte fått något meddelande om, och nu blev jag besviken..jag ville ju ha ett svar till i morgon..får se om jag får nått, har kontaktat kliniken iaf och nu återstår väntan...jag blir ledsen..

Inget nytt

för läkaren hade dåligt om tid och jag fick komma tillbaks på onsdag igen...tog en massa prover igen och så sa läkaren att jag borde ha en kontinuerlig kontakt...ja visst skulle jag det...men hur i f går det till...jag blir bara frustrerad över att alltid behöva förklara och försvara att jag inte orkar....

suck!

I skuggan av olivträdet

lyssnar jag på livet utanför och samlar kraft

Published with Blogger-droid v2.0.6

Så bestämde jag mig

att gå hem och ta hand om mej tills måndag då jag ska träffa läkaren...la mej och sov...det var precis vad kroppen behövde...i morgon är det en ny dag....

tjingeling

Funderingar

Natten var stökig och varit vaken och haft svårare att sova...det snurrar i huvudet och vet inte hur jag ska göra...klev upp och duschade och vet ännu inte hur jag ska göra.....får känna efter när jag kommer till jobbet idag...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Ingen bra dag

blev det idag, jag hade hoppats på att få ta semester utifrån att jag inte ville vara sjukskriven just nu...men det ville inte arbetsgivaren att jag skulle vara, utan dom ville att jag skulle bli bedömd av en läkare för min arbetskapacitet..hänvisad till företagshälsovård för 3 samtal...och vårdcentralen utifrån att jag är sjuk.....

Ledsen var ordet....frustration.... och jag kände att jag orkade inte med allt vad det innebär att ta kontakt med vc igen och få träffa en läkare...eller gå och prata med någon då jag vet hur situationen är...jag önskar inte någon min situation, men ibland så önskar jag att de som inte vet fått vara jag ett par veckor...

så återigen så är det att försöka förklara för någon ny...att få förståels för hur det är att inte orka med sitt jobb, att inte orka med att säga nej till sånt jag egentligen inte orkar...för att inte göra andra ledsna eller besvikna...jag har avsagt mej uppdrag på jobbet, och jag försöker begränsa mina åtaganden privat också, och jag försöker göra det som känns roligt och bra, men men...svårt att lära gamla hundar att sitta...

jag känner mej inte psykiskt sjuk, jag vet vad jag ska göra, jag känner mej fysiskt sjuk, en kropp och en hjärna som inte hänger med...och vissa saker kan jag inte ändra på utan jag får göra det bästa av det som är och hoppas på att min nya doktor förstår vad jag säger och att FK också förstår min situation, och framförallt så hoppas jag ändå att jag ska kunna klara mitt jobb och få bli frisk...en dag...

det slutade med att jag gråtande förklarade för sköterskan att jag ville ha en tid och träffa samma läkare utifrån situationen, och då ville hon att jag skulle sjukskriva mej helt, vilket jag inte ville...men fick en tid hos doktorn iaf nästa måndag....ja orden tystar i gråten....that´s life just nu....

En regn helg

Det blev en grå och minst sagt regning helg och hämtade mamma till landet för att få lite surströmming...och ombyte av vardagens vanliga tillvaro...hon behövde också handla lite så vi följde med henne och gjorde det...sen var det film och så försökte jag fotografera månen...gick inte bra det...nå...försöka måste man ju.

I morse gick mannen ut och kom aldrig in, så undrade vad det var...tillslut kom han och då hade bävern varit ute och så han gick ner till vattnet...då kom minken skuttande :) haha...en riktig djurmorgon så jag körde upp honom igen och ut med kamerorna i dimman och fotograferade en stund...

facinerande mönster där ute....spindelnät överallt fulla av härliga droppar från regnet....ja jag har kunnat gå länge...men efter frukosten så planterade jag mormorshallonet och aroniabusken jag köpt...hallonen åt mamma och aronian åt mig...hittade lite skrot och gjorde en mobil nere vid vattnet som jag ska hänga små klockor i som ett klockspel sen...kanske iaf...sen var det dags för att åka hem till mamma, äta, städa lite och så skulle jag hämta boken Änglamannen hos författaren Östen Eriksson. Ett trevligt besök och spännande att se om jag klara av att läsa hela boken..ska försöka en sida i taget iaf...så fick vi en pratstund...han är sej lik om än äldre liksom jag...74 var länge sen och mycket har hänt i våra liv efter det...

nu är vi hemma igen och får se om allt går som jag vill i veckan...återkommer om det...Tjingeling