Så somnade hon hemma på Åsen igår...

 Länge har hon kämpat på, V som varit en del i mitt långa liv, som agerat extramamma så många gånger då jag varit liten. Där jag fikat och pratat och lämnat mina bekymmer, där andra också ventilerat livet med henne. Hon som alltid bakat och bjussat på kaffe närhelst man kommit. En person som öppet tog emot den som plötsligt klev in genom dörren, oavsett vad hon gjorde hade hon tid. Hon som satt med mig där när hennes morbror och min morfar drog sitt sista andetag.

Hon skulle fylla 80 i juni. Tyvärr så orkade hon inte kämpa längre mot sjukdomens envishet som följt henne i spåret så många år. Det har varit tufft länge, och trots att jag är otroligt ledsen över att hon är borta så förstår jag att det varit tuffa tider för henne länge.

Jag kramade om henne då vi kunde sista gången innan jäkla Covid 19 kom....Annars hade jag åkt och hälsat på. Även om vi bara bodde ett stenkast ifrån varandra på sommaren så var det alltid jag som hälsade på sista åren. Jag som ringde. Ett ensidigt åtagande, men ändå välkommet. De har alltid varit så sen mormor och morfar skilde sig. Ja, märkligt på sitt sätt. Dock gör det inte sorgen lättare, den är där trots det. Men att kontakten varit rätt ensidig är som den är. 

Ja livet förändras, och sorgen ligger nog mycket i att de som jag varit med i livet försvinner och det är svårt fortfarande att ta in trots mina 60 år..

Nu väntar helgen och en av katterna är inte riktigt ok i magen igen. Lite tråkigt att han är så lös, men får se om han blir bättre eller om vi får ta veterinären snart åt honom. Påsken blir speciell då Covid 19 härjar igen i sin tredje våg...och nya mutationer. Barnen och barnbarnen ska vi träffa ute i helgen och äta lunch. Det är 6 mån sen vi sågs och längtan är stor. Passar på att ha ägg jakt ute med dom också så...får vi se hur det går...Sover gör vi på hotell den här gången och åker förbi landet en sväng på söndagen. Vi ska ju ha sovande kattvakt första gången så vi hoppas grabbarna sköter sig i magen iaf över en natt...

Ta hand om er...dagen är kort och livet likaså...Tjingeling

 Livet på en pinne...

Ja dagarna går och året följer med. Jag är på hemorten och fortsätter arbetet på 50% men snart är det slut antar jag då dr inte är så intresserad av att jag är sjuk...tungt.. men det får bli som det blir, accepterar att jag måste återvända till heltid snart. Det får gå som det går. Har ett år kvar till att kunna gå i pension om det är så att detta inte håller....jag har ju klarat det ett tag förr så håll tummarna för att det ska fungera.

Har sökt jobb under senaste månaderna vilket är skittufft. Tar mkt energi att göra det och inte förbättrar det situationen heller. Just nu är vädret skit för kroppen värker mer än den ska i alla svängningar som är varmt, kallt, blåst, storm osv....Förhoppningsvis blir det bättre i vår sommar med värken också.

Saknar barnen väldigt mkt och barnbarnen som växer och utvecklas. De fattas mig. MEN pandemin är inte över på långa vägar än. Nu har man ändå börjat vaccinera men för oss dröjer det, eller åtminstone för min del. Jag får längta....Ev kanske vi kan åka en sväng till påsk och träffas ute, men kanske....vi får se.

Med skräckblandad förtjusning så får vi tillökning i familjen efter långt beslut och stor vånda...i morgon kommer Dalkullans Sesam och Dalkullans Sinatra till oss. De är bröder och 14 veckor idag. Skogkatter som vi hittat här i Borlänge. Helt underbara...💙 Det som hindrat oss har varit allergierna och hur vi ska hantera detta med barn och barnbarnen. Men vi har hittat lösning så nu kör vi ngt vi båda längtat efter och speciellt Mojen då...jag tänkte vi skulle vänta för jag såg alla hinder...men ibland får man nya möjligheter.

Ja livet med små kissar blir inte riktigt som förr, men intressant fortsättning följer...bilder kommer också så småningom. Att det blev 2 nu var kanske inte tänkt, men ödet ville annat...Sinatra bet mej första gången kärleksfullt så ....Sesam var gul vilket Mojen sagt var kravet...och han var den som var ledig då först...De kommer inte ha sina vackra namn till vardags...det blir Frank och Folke...i smeknamn...

Så tar vi morgondagens möte med chef också så blir det fulländat en fredag i mars....Tjingeling...ta hand om er och håll avståndet i Covid 19 tid....💓