"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

onsdag 29 april 2020

Snart maj

Ja i går var det ett täcke av snö. Våren är som vanligt i slutet av april och idag är molnen mörka så vi får se vad det blir. Väntar på bussen som ska mot jobbet, de har dragit in många bussar och nu blir det nästan trångt då man ska hålla avstånd och det är avstängt i bussen. Det frestar på att åka buss dagligen utifrån just det att smittorisken är där. Men ja det är som det är...samhället är väldigt mkt annorlunda idagsläget. Pandemin gör avtryck överallt i rädsla om smitta.

Själv är jag orolig för familjen och saknar den mycket men tar beslutet att inte besöka dem även om vi ska vara ute så är barnbarnen bara barn och det är svårt att inte få möjligheten att umgås nära med dem. Vi åker till landet i isolering till helgen. Stannar inte och handlar inte utan tar med oss allt vi behöver återigen. Just nu är vi lika friska som vanligt, jag som alltid har influensa känsla håller extrakoll på kroppen om symptomen ändras. 

Igår drog stressen igång utifrån det nya mötet med dr jag inte träffat förr. Var svårt att få fram orden igen men kände mig respektfullt omhändertagen utifrån situationen. Hen försökte förstå fast hen inte hade någon erfarenhet av min sjukdom. Hen tog emot underlaget från regionen som gäller riktlinjer om ME/CFS och hur det ska hanteras i primärvården.

 Resultatet blev sjukskrivning till mitten av oktober. Bra intyg med så jag hoppas min omprövning av sjukersättningen ska kunna bli godkänd fast hen inte gjort nytt utlåtande än. Ingen har hört av sig gällande ev komplettering heller så ja vi får se vart det landar idagsläget. Tänker ändå komplettera med nya sjukskrivningen till ärendet så de ser nya bedömningen för min situation. 

Medicineringen kan bli sämre men ska prata med Gottfries idag innan de stänger om det kan lösas på ngt sätt när man behöver ny omgång igen. Mår iaf inte sämre av medicinen så  då är det bra att fortsätta och hålla sin förmåga på status q iaf. Att bli sämre vore tungt. 

Hur Fk ser på allt detta återstår att se. Handläggaren jag har har fullt upp men men ja det visar sig hur vi kommer gå vidare med ev utredning osv. Ekonomiskt ja det är ingen höjdare men tacksamt nog har jag en förstående make och det bekymrar honom inte som mig. Vi löser det säger han bara och är oändligt tacksam över honom för det.

På jobbet är många sjuka och lediga omplacerade för arbetet är annorlunda prioriterat i dagsläget. Vi tillhör kirurgen och där det behövs vårdanden behövs personal. Jag har fullt upp även om jobbet inte alls kräver samma nu pga pandemi men svarar oroliga personer som vill omboka och avboka besök de timmar jag jobbar. Beundrar alla som kämpar tillsammans i vården. Även om vi anses olydiga i vårt ”resande” till landet så respekterar vi att inte träffa andra och ha avstånd när vi rör oss ute. Jag försöker hålla mig frisk i bussen och har vantar på så tvätt och sprittning och försöker inte ta i onödan på ytor som kan smitta. 

Solen skiner just nu och jag tar det som ett gott tecken inför dagen. Ta hand om er och digital kontakter går bra det med FaceTime med era vänner eller skicka meddelanden om att ni tänker på varandra, ring och prata med någon ensam. Vi hjälps åt att må vårt bästa i denna tid❤️ Tjingeling 

onsdag 8 april 2020

2020 och april redan

Året som gick var speciellt 2019 kom och försvann i ett avslut av jul med barn och barnbarnen. Fin helg och sen landade jag hemma i Dalom igen för jobb och införandet av 2020 tillsammans med Mojen. Lugnt och stilla. Ja sen har det varit en hel del turbulens i livet. Att hitta en ny vardag med jobbet och sig själv, en pensionär hemmavid i sin nya tillvaro.

Vi började renoveringen av vårt nya sovrum och möblerade om helt innan julhelgen, införskaffade en hel del och det var lite kaos innan vi fick till det. Men det blev fantastiskt bra till slut.


Nytt arbetsrum blev det och fick även en ny arbetsplats till kommande sy och stickprojekt. Mycket nöjd.

Ja sen kom ju det stora undret lilla S att möta mormor 

Välskapt och lika underbar som de 4 tidigare i mormor tjejliga. Är lyckligt lottad. Och oändligt tacksam över dessa små glädjeströsslare i livet. 

Ja sen fyllde äldsta sessan 35 år och firandes tillsammans med maken som också fyller år veckan efter. Njutbart att umgås med dom och alla barnen. Sen var det dop och en sväng på hotell och till stugan för koll. Tyvärr hade vi inga skridskor med för att glida på spegelblank sjö.




28 feb och vi körde ner till vändplanen. Dagen efter dopet  kom snöstormen tyvärr... firade sessa 2 i förskott då vi var på dop, tur nog för sen blev de sjuka och jag med... det var då Covid 19 dök upp i vår värld. Ja jag vet inte vad jag hade barnbarns snor kanske men blev hemma en vecka pga det. Flera på jobbet blev också sjuka och Covid 19 kom som en pandemi in i Sverige med full kraft. Restriktioner och börskrasch blev chock för flera tror jag.

På jobbet fick vi avboka och avbokningar för inga patienter som var äldre skulle ut om inte det var nödvändigt. 70 åriga skulle hålla sig hemma. Karantänen började på flera håll, dösdfallen kom och där också rädslan tror jag. Nu kunde man dö tänkte nog en hel värld. Började ju i China och sen Italien och Spanien, England Sverige Norge Danmark USA mfl. 

Gränser stängdes och utegångsförbud och böter i världen...ja reseförbud och människor som befann sig utomlands kunde inte komma hem. Kaoset över hur toapappret tog slut, hamstring av mjöl jäst osv... material för att skydda personalen tog slut handsprit blev hårdvaluta... folk i Sverige började dö. 

Ja livet blev plötsligt mycket annorlunda. Kan inte träffa barnen och barnbarnen i påsk som tänkt. Funderar varje dag på hur jag mår då vi inte ska till jobbet om vi har minsta symtom på förkylning. Inte lätt då jag har influensa symptom och känsla i princip var och varannan dag.

Så livet måste fortsätta på något vis ändå. Jag försöker sköta jobbet på bästa sätt i oron de patienter jag pratar med har över sitt liv och div annat. En dag i taget just nu.

Fick avslag från Försäkringskassan på sjukersättningen tyvärr. Dr har slutat och sitter fast i nått ingenting just nu. Har begärt omprövning av beslut så håller tummarna men har inte så stort hopp om det just nu. 

Livet pågår och jag följer med just nu... en dag i taget och hopp om en ny morgondag igen. 

Ta hand om er❤️