Stockholm

Så var det beslutet taget av oss båda barn att närvara vid pappas bouppteckning på tisdagen.Mest för att inte ha så mkt funderingar om vad som hände där utan bara närvara. Blev enkelt. Det var bara min halvsyster och jag där och fick underlaget oss tillhanda. Inget oväntat mer än att pappa inte ens ägde tallriken han åt på eller sängen han låg i. Han hade inget hem. Det tillhörde hans maka enligt äktenskapsförordet. Ja och resten gick till begravningen, de sparkapital som fanns. Inget kvar till någon arvinge. Det gjorde mig inte nått , för det viktiga har varit att veta vem han var. Och det vet jag nu. Jag vet också hur hans fru var, eller är. Tyvärr tyckte jag att allt var tragiskt med pappa och hans val. Men inget att lägga energi på mer, utan skönt att lägga den biten till handlingen nu. 

Jag har fått en fin kontakt med min halvsyster och vi hade en väldigt trevlig dag ihop. Skönt att ha någon som förstår lite av hur det varit för oss båda tror jag. Vi kommer fortsatt att ha kontakt för att vi båda vill.

I stora staden var det mycket som förändrats sen sist men ja, man lär sig nått varje dag tänkte jag då jag irrade omkring där 😁. Hemresan gick bra och sen flög veckan iväg. Kaos på jobbet, sjuka osv. Själv kände jag att hjärnan fortsätter att krångla på sitt vis och tröttheten är jobbigare. 

Har lagt ner vävningen också, hämtat mina saker. Ska lämna nyckeln tänkte jag med... glömsk som jag är hat jag glömt det... haha. 

Trist att bara orka jobba. Men ja accepterar det nu så får ta en dag i taget. Hushålla med aktivitet och vila en stund när jag kan. 

I morgon är en ny dag... Tjingeling 

Tid

I helgen som gick var jag ensam hemma, mojen gjorde sin årliga Sälenhelg med grabbarna.. tänkte åka norrut men då bilen blev upptagen valde jag att vara hemma. Ensam för att återfå en del kraft. Kraften har sinat lite senaste tiden så... det blev en bra helg. Läste lite intressanta böcker och är ofantligt tacksam för att iaf kunna läsa även om jag nu inte mindes allt.. hjärnan är liksom på semester fortfarande, långt borta men ändå där i bomullen. Insikten jag fick var rätt otrevlig men kanske också något jag faktiskt måste acceptera efter alla år.

Helt plötsligt förstod jag att varesig mamma eller pappa ville ha mej. Mamma valde att lämna mej till någon hon tyckte passade bättre som mamma till mig. Ja man kan se det på två sätt, ett är att välja se saken som att jag skulle få ett bättre liv utan henne, eller att hon inte ville vara kvar med mig för att hon inte orkade ha mig alls. Oavsett på vilket sätt man ser det så är ju verkligheten den att jag får acceptera att hon valde sin väg... precis som min pappa valde väg, att lämna mina halvsyskon för en ny familj, mig valde han ju också bort, ända tills han dog.. det enda som är kvar är den laglott jag har rätt till...59 år tog resan mej att landa i. Rätt bra att ha gjort det ändå. Att även kunna reflektera över hur jag själv gjort med mina barn.

Jag vet inte hur de ser på saken, jag ser det på ett sätt och säger ingen något vet man ju inte hur andra tänker och tycker. Jag kan ju tro helt rätt eller helt fel. Så tänker jag om både mamma och pappa, men jag kan ju inte fråga längre... alltså kanske man ska fråga medans man kan, och få reda ut det som man själv funderar på...

nå idag fick jag en fin present helt oväntat...och blev så glad över att få den en dag som denna... en skit torsdag...tack och lov får jag en ny dag i morgon... Tjingeling