svar

Chissra frågade en sak som jag funderat på och det var hur det kändes när minstingen tog studenten....ja du jag vet faktiskt inte för jag tror att jag tog avsked av mina barn då jag flyttade till Borlänge. Ja avsked och avsked, inte så att jag aldrig skulle se dem men på nått sätt var den flytten också mycket av ett slut på barntiden...och de var vuxna även om sonen inte var det. Självklart har jag funderat många gånger på om jag tog rätt beslut den dagen jag flyttade för det hade varit annorlunda om jag stannat med mycket, och nu har jag ju flyttat så det går inte att ändra på, även om tankarna dyker upp ibland....jag hoppas att det var rätt beslut för barnen också och att sonen klarar sig bra...det jag kan tycka är att min äldsta dotter tagit mer ansvar för lillebror än hon skulle gjort om jag bott kvar i stan, och det kan kännas i själen....men kan ju inte göra nått åt det heller så...det blev ju som det blev iaf nu....

jag hoppas iaf att jag gett mina barn något att ta med sig in i vuxenlivet och att de kan fortsätta att fråga om råd och få vägledning även om jag inte finns där fysiskt....jag är ju inte mer än en telefonsignal borta....

det som var tungt med studenten var att jag inte var närvarande mer då äldsta dottern tog sin student...men ja...det är ju också gjort och jag försökte nu göra det bästa av det hela och jag tycker det blev kanonbra iaf som det blev.

Allt har sin tid....och det är bara att följa med och finnas där i bakgrunden som ett stöd om man behövs i vuxenlivet för sina barn...

Tack Chissra för du fick mej att fundera lite!