morgonmys

ligger i soffan i vardagsrummet och lyssnar på mammas funderingar om hur konstig hon är...jaha säger jag hur menar du nu? Jo, att jag är intresserad av så mycket, och jag tycker andra är inte så...då måste jag vara underlig..haha tänkte jag...men säger, jag tycker nog du är väldigt normal som är intresserad av mycket och vill mycket med livet...så fortsätter vår dialog om livet och hur mamma uppfattar sig själv genom vardagen...

i mina ögon är mamma en mycket bestämd, envis, kämpande,snäll,intelligent, drivande, glad, och social kvinna på 87 år, som sen hon var 15 slitit sig fram i livet och emellanåt kan vara bitter över det faktum att hon kallats horunge en gång i livet och fortfarande sitter fast i sitt gamla jag.

andra dagar är hon kurator åt de som ringer och som är bekymrade, stöttar och stödjer dem som har det tungt, även mig i många dagar då jag behövt ventilera mina funderingar om livet...hon har stor respekt för alla som läst mer än hon, vilket också är en av morgonens dialoger....jag säger till henne att hon som kan och vet så mycket mer än någon som gått på högskola och läst har mångt mycket mer erfarenheter och kunskaper pga sitt intresse än någon som tvingats läsa en ointressant kurs på högskolan och som efter tentan glömt bort vad de läste, tex jag som läste ellära och inte kommer ihåg ett skvatt efter tentan ;0)....

jag säger att hon glömmer bort att det faktiskt finns mer kunskaper än skolan i livet, men ja, kanske går det in, kanske inte....och egentligen spelar det ingen roll...det som spelar roll i morgonens samtal är att även om du inte har en skolad bakgrund, eller bara kan läsa egentligen så har du möjligheter att få kunskaper i allt du önskar dig bara du är intresserad. Att kunna läsa är egentligen den största hjälpen till att få ny kunskap.

att göra är också ett sätt för de som inte kan läsa, men jag tycker att lära sig läsa är det som är det som gör att människor kan växa i kunskap. Sen är det viktigt den dagen du söker ett jobb att ha en utbildning, en examen kanske, men jag tror att den livskunskap jag som person bär med mig är nog så viktig och kanske borde vi i dagens samhälle inte vara så fokuserade på vad vi läst, utan också väga in livserfarenhet och intresse för det man vill göra....

nåväl, sammanfattningen är att morgonens samtal har fått mig att reflektera och få möjlighet att tala om för min mamma att hon är värdefull precis som hon är. Hennes historia förstår jag, och jag kan se det som drabbat henne, men jag kan också se en väldigt driftig och klok, omtänksam och snäll, envis kvinna som alltid kämpat hårt för det hon vill ha, och jag ser mina barn i henne, jag ser mej själv i henne, strävande, kämpande människor som vill något med sitt liv, som har mål, kanske inte direkt raka mål, men alltid ett mål och det är att leva livet framåt. Hur vägen ser ut, ja det vet vi inte och det kan vi inte planera, även om vi försöker och vill, men det vi kan göra är att aldrig ge upp det vi vill!

Godmorgon världen säger jag...idag är en ny dag, snart är det ett nytt år, och dagen idag kommer aldrig igen...så vad gör ni för att den ska bli bra idag?