att det är så här...."Det är väsentligt att komma ihåg att det finns olika sorters ALS-sjukdomar och förloppet är mycket varierande."...
Tyvärr är det ingen annan utgång i det fallet man fått ALS än döden...frågan är bara när skrivs det om sjukdomen, men jag vill gärna tro att det finns mer hopp än så....och jag funderar mycket på familjen som fått det beskedet i torsdags...träffade mannen och dottern i går och inväntade dem för att visa att jag inte backade undan situationen, men som jag sa, jag vet inte vad jag ska säga men vill att du hälsar hem...rätt eller fel spelar ingen roll i dagsläget.....för mej var det urjobbigt säkert för dem också, men jag vill visa att jag finns där och stödjer i det jag kan göra, visa omtanke om dem....kan jag göra ytterligare saker för dem så kommer jag att göra det...för att livet ska kunna fortsätta så bra det går den tid som finns för dem.....
det har gett mej en ny dimension om vad som är viktigt här i livet att stå så nära i en sån situation....en lärdom om att livet är till låns och att jag ska leva det nu....jag har ju tagit vissa beslut i mitt liv, flytten, kärlekar, vänner, osv...och nu när jag sitter här med sonen i soffan, och njuter av livet med honom och kärleken....
är så glad över mitt liv trots mina utmattningssymptom, besvär i benen och mediciner.....jag lever ändå med mina älskade runt omkring mej och mitt liv är väldigt bra....och jag vet att jag blir frisk det ger mig styrka att vänta...men...det vet min vän att hon inte blir.....och jag kan aldrig föreställa mig hur det känns.....
2 kommentarer:
Först blev jag rädd att det var du som fått ALS... men det är lika illa vem som än fått eländet.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
ALS ja, hemska sjukdom. Jag har en vän som inväntar beskedet om hennes pappa har det och det är så oerhört jobbigt. Som du sa, man får lite perspektiv på livet.
Kramar
Skicka en kommentar