Ser månen

Ser du månen där du är i kväll?

”Någonstans så är det natt just nu. Någonstans så är det dag
Håller andan när jag tittar ut, och minns all tid som va'.
Varje gata bär på nåt. Även när du är långt bort
Tänd ett ljus och lys upp natten, för allt vi inte sagt än”

Precis så var känslan i natt när jag klev upp och tog bilden på landet. Ljuset var magiskt och ja känslan var att vi inte sagt det vi velat. Men kanske mest jag? Jag vet inte. Sa vi ngt tillfälle till Mojen att det kändes som du ville prata med mig, och han erbjöd mig att bjuda in er till stugan.

Det gjorde jag aldrig och ja vet inte om det förändrat något. Får aldrig veta det heller. Det enda jag vet är att du tyckte det var jobbigt att träffa mig, varför vet jag inte och svaret får jag kanske eller inte. Det är blandade känslor just nu, mest för att man blir påmind om att livet inte är evigt och att jag alltid tyckt att avsked är jobbiga. Att bli kvarlämnad utan avsked som lämnar frågor som aldrig får svar sen mamma dog. Märkligt att känslan är kvar efter så många år. 

Sorgen rivs upp när någon dör, sorgen efter de som lämnat för tidigt. De som du dansar vidare med nu, vet att du har ett gott sällskap som mötte dig på din sista färd. Barnens sorg och saknad kan jag inte bära åt dem. Den kan jag bara dela och delta i idag. Det är sorgligt att du lämnar så stor saknad bland de dina och fint att det finns så många fina minnen hos oss alla ändå. Du var allas P och kämpade gott till slutet. Vila i frid från allt och låt solen skina på oss idag då vi går in för att ta vårt sista farväl av dig, vi behöver det. Ta hand om T och alla där du är tills vi ses igen💔. 

Hemma en snabbis

Så är vi på hemmaplan igen en stund för att lämna katterna hos svägerskan. Vi ska hämta kläder till ceremonin för x maken i slutet av veckan. Känns overkligt fortfarande att han inte finns mer och ledsamt för barnbarnen som förstår situationen. Var till äldsta dottern och sov förra v två nätter. N och jag var och beställde blommor till begravningen och gjorde lite annat tillsammans. Mysig stund med en del prat om morfar och div tankar kring det. Var också ute med tjejerna på picknick i en lekpark i skogen och åt lunch och fikade med båda sessorna och alla tjejer en stund att glädjas över. Sen åt vi sushi på kvällen.. fin tid med barnbarnen och planterade en del blommor med dottern. 

Var längesedan vi hade egentid vilket jag kan sakna. Vädret tillät inte bad denna gång men kan bli i höst då mer energi finns förhoppningsvis. Min energinivå är inte på topp det blev annorlunda än jag tänkt i sommar men en dag i taget så löser det sig förhoppningsvis. 

Vi har haft fantastiska dagar i sol iaf och resan hem gick också bra trots katternas protest med bajs och kräks. Tog bara fyra timmar hem. Det var 30 grader och sol så bilen va rätt skön. 

Tyvärr har det blivit dåligt med umgänget av kompisar i år vilket jag tänkt skulle bli mer men alla har sitt och vi vårt och så for tiden iväg och semesterslutet närmar sig. 

En ”glad” överraskning kom med lönen… ja fick 400kr i påökt mot förra årets 200kr…fast chefen har inte meddelat det vilket den ska så ja det är ju bara att vara ”glad” åt det hela och kan inte påverka det hur gärna jag än vill… 

Nu väntar morgondagen då jag ska fixa klänningen jag ska ha och har ändå hunnit med idag  att plocka nästan 2 kg hallon som blev sylt idag innan regnet kom. Sen sov jag middag med min ständiga halsont. Ska steka sill och löksås nu för kroppen suktar efter salt då man svettas kopiöst i 26 gradig natt värme. Kan bli bättre i natt… ta hand om er❤️Tjingeling

Sol och moln om vartannat

Nu är det mulet igen och så skiner solen däremellan. Jag vilar idag lite illamående utan anledning. För lite vatten kanske i värmen och svettvågor som kommer på natten och dränerar kroppen på allt. 

Katterna ville ut kl 4 så då fick dom det. Sen sitter dom och ser ledsna ut då man går här och grejar… jo men går inte att ha dem lösa heller utom i buren då. Är där med dom men då är dom inte intresserade av oss eller mig… ja man vet ju inte vad de vill heller 🤔. Nå har iaf pratat med barnen och sonen kommer hit i morgon. Sen får vi se om jag åker och träffar barnbarnen i helgen. Hade lovat N bad och vill inte hon ska bli bortglömd för det är viktigt för oss båda… ja vi ta en dag i taget och i morgon är en ny dag…Tjingeling 

Märkligt vad man minns

Sen i höstas har jag i princip varje dag haft tanken på X-maken då jag gjort ett steg i ett program på jobbdatorn. Har länge funderat på varför han dök upp just i det momentet som en association på nått som absolut inte hade nått samband med honom och hans fru. Men ja, märkligt att det varit så och nu är han borta. 

Barnen har nog fullt upp med sig och allt just nu för de är rätt tysta och jag med för jag vill inte störa dem. De vet att jag finns här men kan ju inte göra mkt för dom än så just nu. Självklart lyssnar jag om de vill prata. Det är inte av ointresse jag inte hör hur de har det varje dag det är av respekt för sorgen de går igenom. 

Jag är tacksam över att de har varandra och hoppas de kan stödja och ge varandra styrka en dag i taget. Att mista en förälder är jobbigt när de är gamla och ännu svårare tänker jag så de är så unga som pappan var. Det är inte rättvist på något sätt att mista en förälder tidigt. 

Tänker på hur hans fru har det och hur svårt det förmodligen är för henne på många sätt. Jag hoppas hon orkar hitta styrka igen och få bli lycklig igen. Alla förtjänar lycka.

På landet jobbar vi på och målar frigga, slänger på tippen och tar en paus i nya lounge möbeln emellanåt.. katterna har sin gård och i morse gick dom ut halv 5… ja vi har dom inne på natten fast vi inte skulle det… städar av varje morgon och hoppas allergiska barnen inte får problem med det. Katterna är ute i kattgården från tidig morgon till sen kväll och vill nog helst va ute men ugglan… ja och regn som formligen vräkt över oss gjorde att vi valde att ta in dom. 

Ja det blir inte alltid som man tänkt ….

Ja livet förändras snabbt

Plötsligt förändras livet för alla. När sorgen rullar in oväntat tidigt. Plötsligt är allt där som en sorgsen film när jag stänger ögonen och hjärnan kör sitt eget race av minnenas parad. Sorgen som ingen kan stoppa. Orättvist att de som hoppats på mer tid inte får det med dig. 

Min tid och liv med dig var förbi för längesen men du lämnar kvar det finaste jag har i mitt liv som är en del av dig för alltid och deras börda och sorg önskade jag de sluppit så tidigt. 

Jävla cancer säger jag.. just nu finns inget mer än det säga mer än att det gör ont och jag är ensam i min sorg

5 år har gått

 Sedan mamma somnade in där på Hudiksvalls sjukhus. Såg henne framför mig där på sängen i rummet när vi tog farväl och minnesbilden finns etsad i mig fortfarande. Saknar henne varje dag, men tiden går så fort. Livet pågår trots att hon inte finns där. Saknar att ringa och berätta små saker som händer i mitt liv.

Som när förvaltningsrätten ringer och meddelar dagen innan midsommar att jag ska få ha muntlig förhandling i höst. Eller att sonen tagit sin civilingenjörsexamen och fått jobb. Som att döttrarna har gjort fina saker i sina hus. Att barnbarnen växer och blir stora, slutar förskoleklass och ska börja på skolan i höst. Att barnbarnen börjar på förskolan, eller att de har badat och fiskat i älskade sjön där du så ofta satt och fiskade.

Att vi byggt kattgården till killarna och att vi ska göra nya saker där du älskat att vara. Att du inte får sitta på balkongen och spana ut över vattnet är ju sorgsamt. Men ja livet är inte evigt även om man vill det.

Kanske sitter du där med alla andra och ser på oss från ovan och skvallrar om det som händer oss här nere. V har ju också gjort er sällskap nu, hon som du skrivit med i de brev jag hittar efter dig. Nå jag hoppas du fiskar och äter suring där uppe med alla andra älskade jag träffat innan de som du somnat in för gott.

Midsommar har passerat och vi tog katterna i bilen och åkte till Älvdalen och firade helgen. Folke bajsade i buren mellan Leksand och Tällberg stackarn...men sen så fick de sitta i mitt knä och på sätet istället så då gick det bättre. Hemresan blev lite lugnare men fasar för resan till stugan i helgen...förhoppningen är att de ska tycka att saken är lite okej iaf nu då det gick bra förra gången.

Att jag somnade vid 21.30 på midsommar var väl inte en hit. Men huvudvärken var så extrem så hade inget val. Sov väl inte så mkt heller natten innan. Annars var det suveränt med allt mat, sällskap och kändes som att vara på hotell med M som handlat och fixar allt...allt för lyxigt och är oändligt tacksam för det även om det är så ovant.

Så åkte vi hem på lördagen för att få lite tid hemma, och söndagen tillbringades delvis hos L som fått hem sin nya familjemedlem V. En jättego fin valp som var såååå söt. Nu är det många djur i fam som har div allergier.....

Veckan som gått har erbjudit vackert väder och i natt vaknade jag av smällar som lät som ngn som sköt. Med tanke på gårdagens sorgliga besked om polis som blivit dödad kändes det märkligt. Sverige är verkligen osäkert just nu på alla plan. Man avsatte stadsministern förra veckan, Kristersson kan inte bilda regering, så nu är uppdraget åter till Stefan Löfven eller hur det nu var....blir så trött på allt som händer, pandemier, mutationer, dödsfall, regeringskris, skottlossning och dödande, katastrofvärme i Kanada och ja...världen lider på olika sätt. 

Vi hoppas på en bra sommar och att pandemiläget håller sig stabilt då nu....vaccinationen för oss är avklarad men vi håller avstånd ändå...än så är det inte som vanligt...

Jag börjar min semester på måndag och ser fram emot långa härliga dagar i stugan.....så tjingeling på er och ta hand om er...livet går ju inte i repris.💓