116 om dagen

 Ja det finns många som får avslag av försäkringskassan och drabbas på olika sätt. Jag vet att alla får inte sjukpenning fast man borde få det. Jag tycker att det är lite orättvist just nu... dessutom önskar jag att jag vaknade utan covid19 känslan varje morgon och att min kropp inte protesterar så som den gör för att jag vill jobba... läs vidare på www.116omdagen.wordpress.com om mina tankar 61 år och sorgsen... och om andras tankar om vad Socialförsäkringssystemet gör med oss när Försäkringskassan avslår...ofta kl 08:00 på en lördag då man får meddelandet om avslaget... det systemet är förödande...

Jag önskar ingen att hamna i denna process med avslag, omprövning, förvaltningsrätten osv... dagar av sorg, kamp, försämring, stress, ekonomiska konsekvenserna då det maler på utan slut. Jag har slutat hoppas...tyvärr

Tungt

Vissa dagar är tyngre än andra i mitt liv. Vissa dagar funderar jag över varför jag överhuvudtaget ska kliva upp eller varför jag lever här och nu. Vissa dagar känns det inte alls som jag varesig vill eller orkar det. Leva ja för ? Ja vissa dagar är bara tunga och jo jag vet att de går över. Men just nu är nyfikenhet över livets innehåll rätt lågt.... och ja jag vet att jag är för feg för att ta reda på hur livet vore utan en morgondag så fortsätter att tänka att morgondagen blir bättre...vet att det blir annorlunda en annan dag. 

Tjingeling 

2021 dag 2

Sovmorgon igen. Både bra och dåligt i min värld. Har fortsatt problem med att vilja allt för mycket fast jag vet att jag ska ta det lugnt med mig. Hitta balansen mellan vila och aktivitet. 

Kl är snart 11 och vi är kvar i sängen. Läser och pillar på platta och telefonen.. 

Helt plötsligt slog det mig att jag är så oerhört tacksam över mina barn. Att de är fantastiskt fina personer med sina brister också. Men...Att de klarar sina liv med allt det livet innebär. Jobb familj och plugg. Sonen som utvecklats till en man med bra egenskaper som person. Han som varit en osäker ung pojke en gång med många kvaliteter redan då, men som idag tacklat livet på ett sätt jag inte då kunde föreställa mig. Han har säkert mycket att tacka sina systrar för också tänker jag. 

De som många gånger visat vägen för honom och funnits då jag inte varit där som stöd. Systrarna som är så olika men även så lika. De två som är starka på olika sätt men som bär varandra genom livets upp och nedgångar genom att finnas där. Även om de själva kanske inte håller med mig i just det så är det något jag ser i vissa situationer. 

Stora syster som valt sin egen väg på sitt sätt, hon som är stora syster för alla. Som blev mamma tidigt bokstavligen för sig själv och sen sina barn. Hon som kämpat hårt och viljestark framåt. En person med mjukt innehåll och starkt skal utåt. Klok och driven. Inkännande och skör i sin styrka. Och en fantastiskt mamma till sina barn. 

Mellan stora syster som valde sin väg som på räls... fritt drog hon ut i världen. På egen hand snabbt och målinriktat. Tuff på utan och mjuk invändigt. Hon jag inte känner så väl och som gärna inte delar livet med andra utan bara är där. I tystnad finns hon. Hon som hoppar ut i vattnet och lär sig simma samtidigt som hon inte tänkte drunkna. Hon simmar på och lär sig under tiden. Klarar sig utan simdynas magi. Även utan föräldrars inblick och inrådan. Även hon är en fantastiskt mamma till sina barn. Och jag följer hennes väg på sidan om och tar smulorna av förtroende jag får när de kommer. 

Barnen är lika mig i mycket. Men också så olika varandra och mig. Självständighet är ett gemensamt ord för oss alla. Vi klarar och har klarat oss bra och förhoppningen är att vi får fortsätta så även de kommande generationerna framåt.

Jag fortsätter att fylla i boken min son gav mig om vem jag är och vem han är och därför ramlar även tankarna in om hur  lyckligt lottad jag är med familjen... så ta hand om er och era familjer. Fundera gärna över hur upplever du ditt liv och din familj? 

Jag vet att vad som än händer älskar jag min ❤️