Att ta ansvar för sig själv och sina behov

I tisdags brakade jag samman IGEN! Har försökt förstå vad det beror på och har kommit fram till några saker. Jag blev ”överkörd” av mina kollegor  och hamnade i något jag inte ens blivit tillfrågad om. Där är en kärnpunkt i det hela. Jag var redan på väg mot min gräns för utmattningen igen och där blev det stopp. Min känsla där och då var att jag blev utkörd från mitt vanliga arbete och inslängd i ett annat pga en kollega ville vara där jag normalt är och hade en egen uppfattning om att jag absolut ville göra nått annat, 

Hennes uppfattning är att jag sagt att det var kul med omväxling i sommar. Nå det var inte min uppfattning alls men jag hade gått med på att göra de arbetsuppgifterna nästa v för att den personen vill vara ledig. Och för att den personen som nu fått fel uppfattning om mig så gärna vill vara i receptionen och inte får vara där för att platsen är ”fylld” nu. Sen finns det andra saker i botten där. Nog om det. Jag fokuserar på hur jag uppfattat det och min känsla nu. Och varför jag reagerar som jag gör. Det här kom jag fram till.

1. Vill bli tillfrågad först, inte ställas in för faktum och beordras av andra än min chef. ( hon bad om ursäkt så det har vi rett ut nu och hon vet vad jag behöver i sammanhanget)
2. Måste ta mig själv på allvar. Känna efter mer vad jag vill, inte vad andra vill ( väldigt svårt att göra men ska träna )
3. Att jag är behövd och omtyckt både på arbetet och hemma. (Men det innebär inte att jag inte får ta plats med mina önskemål, jag får lära mej att acceptera att allt kan inte bli som jag önskade. Och att jag inte ska bli besviken utan ta det för vad det är just då och tänka att det finns andra lösningar.
4. Att andra tar sitt ansvar, jag tar mitt. ( jag ska inte ta på mig andras val, jag ska ta ansvar för vilka val jag gör)
5. Lyssna mer på kroppen. ( ta tag i handbromsen tidigt)

Så nu har jag möjligheten att fundera över vad jag vill jobba med på jobbet och om jag behöver ändra något där som gör att jag orkar jobba. Så ska träffa läkaren igen till veckan. Den här veckan har jag nyttjat möjligheterna att gå hem tidigt sovit och försökt återfå lite kraft. 

Utmattningen är inte att leka med så ja får acceptera mina symptom och inse att jag är väldigt skör för händelse  som inte är planerade... byte av arbetsuppgifter mm.. Behöver också jobba med min osäkerhetskänsla som ploppar upp då . Kanske är det en lättare höstdepression jag har. Får fundera på det. Jag tycker ju om hösten så kändes konstigt egentligen med den tanken. Men man förstår ju inte allt.. Tjingeling och hand om er ni som är här och kikar in.