Ojoj

Så är det dags! Att återgå till yrkeslivet igen. Idag är det sista dagen på min sjukskrivning på heltid...känns konstigt men bra att få något annat igen i sitt liv. Är ju inte riktigt frisk än, vet det men måste prova när chansen finns. Vad hände??

Ja säg det 😊... så här var det. Telefonen ringde flera ggr och det var bara konstiga samtal från utlandet. Jag satt ju och väntade på mitt garn jag,så tänkte att det var gällande det man ringer från London... nepp... nåväl när telefonen ringer igen så kollar jag nr och inser att jamen det här kan jag svara på... jodå svenskt nr i närområdet går bra tänker jag och hör knappt vem det är... haha nå min gamla chef från landstinget ringer och vi skrattar en stund åt mitt virriga hallå...vem är det??

Samtalet lämnar mej smått förvirrad..jobba??nu??heltid?? Nämen det ska jag inte?förhandlar och efter fler samtal hit och dit med make,dotter, mej själv, FK, och en stark längtan efter att prata med min mamma så ger jag ett motbud... vilket resulterar i 75%med start i morgon. Inte gamla arbetsplatsen tyvärr där jag trivdes bra, utan en ny på sjukhuset i Falun...

Ja det är lite mkt men en chans att pröva eftersom det är ett vik till sista maj. Och tänker att det blir inte lika stressigt att jobba 6 tim då jag vet att jag ändå ska resa oavsett timmar...tänker att jag får vila på hemvägen på bussen. Tanka energi tills jag är hemma. Och fortsatt försöka ha tillit till att arbetet är av det som jag tidigare klarat och är av enklare karaktär. Precis det vi har pratat om dr och jag men även FK...

Ska till terapin idag så får prata om en strategi för att bäst kunna ta hand om mig i min nya arbetssituation. Jag vet iallafall att arbetet är något jag kan och sen får jag ta en dag i taget. 

Vet att jag har så lätt att dra iväg och i tanken och just det,tänk om osv... men har tränat på att lägga bort tankarna och inte oroa mig just då det inte är okej..då man ska sova typ. Utan försöka fokusera på det som är bra istället och ta resten sen.OM det behövs.Mina gamla hjulspår är djupa men kämpar för att göra nya😊

Vävkursen började igår och får se vad jag orkar med i vår. Sätter upp en väv som jag inte behöver stressa med så, det blir nog bra hoppas jag. Gäller att ha bra balans mellan vila och aktivitet. 

Blir mer planerande nu. Jag får se då schemat över arbetsdagarna kommer och hur jag kan lösa en del då...maten är också något att planera nu så att jag har bra energi för att orka.

Fick iallafall garnet i går så nu ska jag fixa mössorna som är beställa😊. Vet också hur garnet skickas nu ifall jag ska ha något mer skickat.. 

Nepp dags att starta dagen nu med frukost.. Tjingeling och tänk ...det löser sig till slut

Dagarna går

Och jag är förkyld. Inser att det är längesen jag var det och att det är min utmattning som ger halsontet på kvällarna eller influensakänslan så fort jag gör för mycket. Nu är jag riktigt förkyld. Trodde nog att det var utmattningen innan men nepp denna gång var det en riktig...

Nå det går över. Har varit norrut till döttrarna och barnbarnen i flera dagar. Väldigt mysigt med kalas för äldsta dottern och fina dagar med Lillmyran och hennes lillasyster. Visserligen är det skönt att komma hem igen men man saknar dem också nu när man varit där i flera dagar. Vore lättare om man bott nära. Nu är det som det är.

Var också till I och sov, alltid så trevligt när vi ses och tiden rinner iväg när man är där. Vi har bokat en korvkurs i stora staden till våren för att vi ville prova något nytt😊sen ska vi utbyta lite erfarenheter i annan matlagningen där specialitéer finns involverade så att de inte glöms bort 😊. Kul tycker jag. 

I övrigt fick Mojen klartecken på att allt var bra med ❤ igår. Lycka över det och så skönt att de förändringar han gjort gett resultat. Vi fortsätter på den vägen framåt... själv har jag ingen tid innan sjukskrivningen går ut hos min dr...vilket gjorde mig lite fyndersam men får lösa det i veckan...har smått börjat på fundera över jobb och utifrån att hjärnan blir smått frustrerad då det blir mkt fortfarande så vet jag att jag kan inte ha ett jobb där det är för mkt längre. Igår pratade jag med en kille på Telia butiken och förstod inte vad han sa där då han skulle förklara hur tv tjänsterna mm fungerade... hjärnan brann ihop och jag stoppade honom och gick ut...

Insikten av att jag inte kunde lyssna och få ihop det dök upp... så ska jag jobba med nått måste jag kunna det sen förr.. eller få ta det väldigt lungt och repetera flera gånger tills det sitter där... då kan det fungera igen... ja nå en dag i taget tänker jag om det här.. och frågan är, är jag redo än att kliva ut än?? Vill men är fundersam utifrån att kroppen och knoppen inte samarbetar riktigt än..Tjingeling 

Ska du vara hudlös längre?

Kanske du ska skriva en bok? Ja det har jag redan börjat med svarar jag...fast jag bloggar också. Jaha , säger personen. Är det bra det då? Att vara hudlös?? Ja funderar på var jag står i frågan, har bloggat i 10 år i maj...för vem? Vet inte, mer än för mig. Det har varit bra att läsa tillbaka ibland och ja, vill jag fortsätta? Eller göra nått annat....vet inte än, funderar vidare...tjingeling 

Tårar

Av glädje när jag fick ett meddelande av en vän som visade hur mänskliga vi kan vara i en annars hård värld med krig och elände. 

Hon bifogade ett fint brev och kort och så här stod det

" TACK!

Ett varmt TACK till dig som bidrog till vår insamling till Jukumu Letu i Ngong, Kenya! Tack vare att så många bidrog generöst fick vi ihop 10.515 kronor (115.000 Kenya shilling)! Det var mycket välkommet eftersom givarna är färre nu när internationell adoption inte längre är tillåten i Kenya. Det är främst italienska och holländska familjer som har bidragit till verksamheten, men nu också många svenska! Tack!

Jukumu Letu är en skola och förskola främst för barn från Mathareslummen. Istället för att vara ensamma om dagarna får barnen här omsorg, skolgång och tre mål mat. Det är omkring 200 barn som är inskrivna och hängivna volontärer som arbetar med dem. 

Pengarna du var med och samlade in räckte inte bara till stora mängder mat inför terminsstarten 2017, utan också till skolbänkar och målarfärg för att göra skolmiljön bättre. Vi besökte Jukumu Letu en kort tid efter att de fått pengarna och fick se hur de hade kommit till nytta. Caroline och Esther och alla andra som arbetar på centret skickar via oss sitt varma tack just till dig!"

Hjärtat blev varmt och tillfreds av att veta att just mitt enkla lilla bidrag gjorde ett barn mätt en kall vinterdag i ett annat land. Det är att göra skillnad 😊

Tjingeling